Sällan har en statsminister framstått som så tradig och tjatig som herr Reinfel gör just nu. Varje gång hans misslyckanden - med valresultat, skolan, jobben, vården och strängt taget allt annat - kommer på tal så svarar han likt en papegoja med att fråga vad alternativet är. Han pratar om att det inte finns något regeringsalternativ - att de röd-gröna inte har något gemensamt program. Jag finner detta korkat och odemokratiskt.
Innan alliansen så var Fp och C alternativ för mig - till och med så länge att jag röstade på dem i valet 2006. Jag har alltid tyckt att socialliberalismen i grunden är en sund ideologi. När dessa moderata lydpartier i dag tar ordet socialliberal i sin mun är det för mig en hädelse. Den människosyn som speglas i alliansens praktiska politik - i motsats till i dess retorik - är inte förenlig med socialliberalismen. Den förda politiken är en extrem högerpolitik som skrämmer i sin brutalitet. Straffbeskattning av sjuka, arbetslösa och pensionärer är orätt och omoraliskt - ren stöld från svaga. Detta står inte en socialliberal för.
Så när Reinfel gläfser som han gör så ökar hans skall bara min övertygelse om att det är rätt som de röd-gröna gör - att gå till val som fria och självständiga partier. Det innebär att människors röst kan påverka den förda politiken. Om V blir starka kommer förmodligen hårdare tag att tas mot företag som plundrar välfärden. Om Mp blir starka kommer miljön i centrum. Hur det blir i en röd-grön regering bestäms alltså av väljarna. Hur det blir i en alliansregering bestäms på förhand - till största delen av Reinfel och hans inre krets. En röst på Fp blir - som det blev för mig 2006 - en röst på en omänsklig politik av högerextremt snitt som döljs med vackra ord om "välfärdens kärna".
