Hon förstår inte!

Jag tycker det känns konstigt att Filippa Reinfeldt tycker det känns konstigt! Hon förstår uppenbarligen inte kritiken. Och hon är inte ensam att inte förstå. Göran Persson, och alla de andra verkar heller inte förstå! De förstår inte att de eroderar det förtroende som eventuellt finns kvar för politiken, när de skapar direkta kanaler för sina arbetsgivare/uppdragsgivare rakt in i örat på sina gamla politiska kompisar. Det som viskas i de öronen kan inte granskas av andra, kan inte argumenteras emot. Filippa, Göran och ni andra: Förstå att det ni gör är korruption. Ni korrumperar det politiska systemet. Jag tycker det känns konstigt att ni inte förstår detta.

Fakta och debatt

I den politiska debatten framförs ofta påstådda fakta om olika företeelser - invandring, skola, ekonomi, mm. Lika ofta viftas dessa bort som bara ytterligare en åsikt.

I riksdagsdebatten den 11:e december framförde Göran Hägglund påståenden om fakta i form av en referens till ekonomipristagarens forskning om hantering av imperfekta marknader och deras optimala - eller i vart fall bästa möjliga - reglering. Ett exempel på en sådan imperfekt marknad är ju t.ex. skolan och omsorgen, vilket var vad som diskuterades i riksdagen. Andra exempel är ju järnvägsunderhåll i dagens situation och relationen mellan SJ och Asea/ABB Traction på den tiden SJ var ett tekniskt monopol, och ABB Traction var ett praktiskt monopol. Jag vill påstå att ABB och SJ i sin interaktion i praktiken använde metoder som liknade Tiroles. SJ fick bra lok till ett rimligt pris - lok som fortfarande rullar och sällan ställer till problem. Man ska förstås inte idealisera, men det fungerade rätt bra.

Så har inte Hägglund rätt och Löfven fel? Jo, Löfvén gjorde fel i det han sa, och jag återkommer till det. Men Hägglund har också fel! Han menar att man skulle kunna applicera Tiroles forskning i stället för att prata om vinster i välfärden och på så sätt bli av med problemen. Men så lätt går det tyvärr inte. Problemen finns bland annat när det gäller kvalitetsmått. Tirole talar om "experience goods" där konsumenten (rimligen här eleven/vårdnadshavaren) inte kan iaktta kvalitet förrän efter köp och "search goods" där man på förhand kan se kvalitén på nyttigheten. Skolan är både och och varken eller. Vad är nämligen kvalité i skolan? Vissa vill ju mäta den som lärartäthet, flest legitimerade lärare, eller något annat sådant mått. Men det egentliga måttet är ju kvalitén på elevens kunskaper och färdigheter när en tid gått efter skolan - vi lär för livet inte för skolan. Om skolan har misslyckats så kan man tänka sig kontrakt där man kan kräva tillbaka hela eller en del av ersättningen, men den viktigaste kostnaden kan aldrig krävas tillbaka. Eleven har oåterkalleligen förlorat tiden i skolan. Kanske kan skadan läkas, men bara till höga kostnader. Så Tiroles forskning - som onekligen är värdefull - kan bara användas om vi hittar mått som approximerar ett slutligt kvalitetsmått, men som kan mätas i tid. Det finns många problem förutom detta som har att göra med debatten om skolan, men detta får vara nog som exempel här

Foto: Arild Vågen (Own work)
CC BY-SA 4.0

Men varför säger jag då att Löfvén har fel han också? Svaret på den frågan är att han svarade som om man kan ignorera vetenskapen om man har en annan uppfattning än den som hänvisar till den. Det kan man inte - det får man inte. Vad Löfven borde ha sagt är förstås att i den mån Tiroles forskning löser problem skall den givetvis tillämpas, men att han betvivlar att den utgör hela svaret på frågorna som onekligen finns.

Det finns ett annat problem som gränsar till detta. Det är att vissa forskningsområden - särskilt inom samhällsvetenskaperna - har politiserats på ett sätt som gör den verkliga forskningen suspekt. Ekonomin - särskilt makroekonomin - och t.ex. genusvetenskapen är ju exempel på områden där vetenskapen tillåtits  bli en politisk plattform för högljudda grupper. Inom ekonomin görs det mängder av bra forskning, men när man läser vissa avhandlingar och stryker påståenden som inte kan testas eller som vilar på suspekta matematiska grunder så blir det inget kvar - utom en politisk uppfattning. Detta verkar dock inte vara fallet med Tirole.

SD-väljare bör skämmas!

Foto: Frankie Fouganthin
CC BY-SA 4.0

Efter Björn Söders uttalande om att judar och samer inte är Svenskar, så skulle jag alldeles ärligt skämmas att ha röstat på det partiet. Jag skäms dessutom redan över att en sådan person innehar ett av landets högsta och viktigaste ämbeten. Det han säger är precis och exakt vad nazisterna i Tyskland sa i början om judar, zigenare - romer alltså, men historiskt så hette det zigenare då - och andra som inte var tyskar. Sedan vet vi vad som hände.

Samarbete - på vems villkor?

I Sverige har vi i dag 8 riksdagspartier. Ett fascistiskt - efter Söders uttalanden om judar och andra är det svårt att kalla det något annat - och 7 demokratiska.

Varken Alliansen eller något av de andra demokratiska partierna vill regera med stöd av SD. Högern har ju gjort det i lång tid, men de vill inte säga att de gjort det. Man sade före och efter valet att det största blocket skall bilda regering. Reinfeldt var otroligt tydlig med det. Ingen vill ha med SD att göra.

Vänstersidan har haft ett samarbete som förhandlats fram efter att väljarna sagt sitt. Inget av de partierna kan tänka sig att stödja en allianspolitik. Så långt är ju allt klart.

Nu kräver de fyra partierna i Alliansen att ett eventuellt samarbete över blockgränserna skall bygga på hela Alliansen. Det är ett odemokratiskt beteende. Antingen slår  man ihop partierna och går till val som partiet Alliansen - eller så förhandlar man som enskilda partier. Att man lurar med sig gamla socialliberala väljare genom att formellt uppträda som separata partier - när man i själva verket är ett enda - rätt extremt - högerparti i handling - om än inte i sin retorik. Bedrägeri! Jag gick på det i valet 2006. Inte en gång till.

Antingen får vi leva i ett låst politiskt läge med SD som stoppklossar eller så får väl Alliansen bekänna färg och regera på ett SD-mandat som de gjort tidigare. Eller också - vilket vore bra för Sverige -  så bryter vi blockpolitiken och regerar i mitten som Sverige gjort förut. Att cementera blockpolitiken med ny riksdagsordning vore fruktansvärt odemokratiskt - och dessutom inte möjligt (Vem kan tvinga SD att lägga fram ett eget budgetförslag?)

Persson har fel!

Foto: Magnus Fröderberg CC BY-2.5dk

I Aftonbladet säger Göran Persson att C och Fp ligger till höger om moderaterna. Och det är sant - åtminstone i retoriken. Men det är ändå fel. C, Fp och Kd ligger exakt på samma ställe som moderaterna - mycket långt ut på högerkanten. Det är bara retoriken som skapar förvirring. Den retorik där Fredrik Reinfeldt och andra moderater pratar om sig själva som ett arbetarparti - vilket ju vore löjeväckande om det inte vore så tragiskt.

Det man först tänker på när det gäller Perssons påstående om att Fp och C ligger till höger om M är kanske inställningen till LAS. Där vill ju C och Fp ändra så att det blir lättare att avskeda människor - med motiveringen att då skulle företagen "våga" anställa. Men M har ju i grunden samma uppfattning. De vet ju bara att det är bra att säga att man står bakom "den svenska modellen", och de vet också att det finns så många sätt att kringgå LAS att den på många sätt är en papperstiger. Så de står precis på samma ställe, man har bara olika retorik och lite olika sätt att nå sina mål. I praktiken är det ju så att de enda företag som inte helt godtyckligt kan bli av med en arbetare är de mycket små företagen. Men även där finns stora möjligheter. En mycket bra genomgång av ADs avgöranden sedan 1992 som jag haft det tvivelaktiga nöjet att läsa (examensarbete vid Handelshögskolan i Göteborg) visar att så är fallet.

Sen tror jag Bjereld har fel när han säger att Perssons uttalande är ett försök att locka C och Fp mot mitten. Jag tror snarare att det är ett försök att locka bort deras socialliberala väljare och få dem att gå till S. För Persson har helt rätt i att partikadrerna ute i distrikten känns igen på ett helt annat sätt än partiledningen i Stockholm. Det är ju också min erfarenhet av de vänner inom dessa partier jag har. Det finns ett främlingskap - framförallt inom C - inför den "maktkåta" ledningen. Uttrycket är inte mitt utan en kvinnlig C-väns. Men jag förstår henne - det lyser maktlystnad ur ögonen på Annie Lööf.

Blockpolitiken raserar Sverige

I valet 2006 röstade jag på ett av allianspartierna - folkpartiet. Jag trodde ju i min enfald att partiet fanns kvar och var ett liberalt parti med socialt ansvar. Efter 8 år av alliansregerande, med sparkar mot de svagaste och bortskänkande av gemensamma resurser till Filippa Reinfeldts kompisar och till riskkapitalister, har jag insett hur fasansfullt fel jag hade.


I valet 2014 förlorade alliansen 10%, varav 7,2% förlorades av moderaterna. Den förlusten för moderaterna fick inget genomslag i budgeten de lade. Var ligger demokratin i det? Jag känner många socialliberala partimedlemmar och väljare i fp som anser att sparkandet på de svaga grupperna i samhället gått mycket för långt. Var finns deras åsikter?

Den blockpolitik som alliansen representerar hotar Sveriges framtid. Moderaternas vision av samhället - den vision Fredrik Reinfeldt tydliggjorde i "Det Sovande Folket" - är en återgång till ett extremt klassamhälle, där underklassens barn inte får en riktig chans, där sjuka tvingas in i fattigdom och där den rike har ett högre människovärde än den fattige. Det är ett samhälle ingen vill ha - utom de 7-8% som utgör den verkliga kärnan i högerpartiet Moderaterna.

Så det här blir en vädjan till de socialliberaler som finns kvar i Fp och C. Rösta mot blockpolitiken. Vägra delta i extremhögerns samhällsomvandling. Begrav alliansen på den historiens skräphög där den hör hemma.