Opålitliga partier och personer

Man kan tycka och säga vad man vill om decemberöverenskommelsen. Man kan tycka att den var ett svek mot demokratin - eller tycka att den var nödvändig för att försvara demokratin mot ett populistiskt och ansvarslöst parti. Man kan ändå konstatera att den var förenlig med de regler som formellt gäller. Det är i det läget högst rimligt att kräva att de personer som var med och träffade överenskommelsen tar ansvaret för den.

Det visar sig alltså att man inte kan lita på en uppgörelse trots att den är formellt giltig. Min uppfattning blir ju då att de som ingick den - och nu frånträder den - bör avgå. Hur ska man kunna träffa uppgörelser med någon som visar sig helt opålitlig?

Ebba Busch Thor deltog inte i DÖ i någon formell mening, och har dessutom - i vart fall formellt - stått för att partiet ska stå vid sitt ord. Så mot henne kan inget personligt ansvar utkrävas. Hon har ett beslut i sitt parti att partiet ska frånträda uppgörelsen, så hon står i dilemmat att hennes parti inte går att lita på medan hon själv faktiskt inte haft någon del i det avtal de svikit. Att kräva hennes avgång är därför ingen självklarhet i sig.

Vad gäller de andra allianspartierna är situationen en helt annan.

Anna Kinberg Batra var en av dem som drev fram uppgörelsen, men så fort en obetydlig deltagare som Kd sviker, så passar hon på att svika sitt ord. Nej, Anna, uppgörelsen har inte fallit. Om du står vid ditt ord kommer den att fungera vad än Kd gör i budgetomröstningarna. Varför skulle någon i det läget tro på något du säger? Avgå AKB.

Jan Björklund har i allt väsentligt samma situation som AKB. JB är personligen ansvarig för den uppgörelse han träffat, och om han sviker - eller tvingas svika - bör han avgå. Omedelbart.

Annie Lööf har en än värre situation. Förutom det som gäller AKB och JB, så har hon också ett beslut på centerstämman om att överenskommelsen ska gälla. Om hon frånträder uppgörelsen, så går hon inte bara emot det hon lovat, hon följer heller inte sitt partis linje. Slutsatsen där blir ju att man kan lita på C men inte på dess partiledare. Rätt skamligt - och den självklara konsekvensen blir ju att hon bör avgå och inte bara be motparterna om ursäkt utan också sitt parti.

Den som frånträder ett avtal blir i normala situationer betraktad som ohederlig. Det finns ingen anledning att göra någon annan bedömning här:

Kd: Ohederligt som parti, medan partiledaren uppträtt hederligt.
Fp: Partiledaren ohederlig. Partiet har inte uttalat sig, och får därför antas vara ohederligt p.g.a. sin partiledare.
M: Samma gäller som för Fp och dess partiledare.
C: Partiet hederligt. Partiledaren ohederlig.

Hur borde de gjort om uppgörelsen inte kan hållas? Man sätter sig förstås och omförhandlar. Men så länge man inte kommit fram till en ny uppgörelse som alla kan acceptera så gäller den gamla. För mig handlar det helt enkelt om elementära principer. Man står vid sitt ord. Vilka andra uppgörelser kommer AKB, JB, AL, Kd, C, Fp och M att svika när det inte passar längre?

När skall regeringen göra sitt jobb?

Under 8 år har alliansen fuskat bort möjligheten att göra något åt finansmarknaderna med snabblån och höga räntor liksom åt situationen med svårt skuldsatta som år efter år lever i misär. Nu har det gått ett år sedan den nya regeringen tillträdde, och fortfarande har den inte kommit med skarpa förslag på området. Ska även vänstern fuska bort detta? Det finns utredningar i parti och minut med förslag till förbättringar, t.ex.:

SOU 2008:82 Vägen tillbaka för överskuldsatta
SOU 2013:72 Ut ur skuldfällan
SOU 2013:78 Överskuldsättning i kreditsamhället
SOU 2014:44 F-skuldsanering - en möjlighet till nystart för seriösa företagare

Det är dags för höjt förbehållsbelopp, kortad skuldsaneringstid till 3 år och absolut preskription. Det är dags att sluta dansa efter särintressenas pipa och tvinga finansbolagen att genomföra riktiga kreditkontroller genom att faktiskt låta den risk de får betalt för att ta realiseras i stället för att låta individer bära hela risken genom att leva i misär resten av sina liv.