Opålitliga partier och personer

Man kan tycka och säga vad man vill om decemberöverenskommelsen. Man kan tycka att den var ett svek mot demokratin - eller tycka att den var nödvändig för att försvara demokratin mot ett populistiskt och ansvarslöst parti. Man kan ändå konstatera att den var förenlig med de regler som formellt gäller. Det är i det läget högst rimligt att kräva att de personer som var med och träffade överenskommelsen tar ansvaret för den.

Det visar sig alltså att man inte kan lita på en uppgörelse trots att den är formellt giltig. Min uppfattning blir ju då att de som ingick den - och nu frånträder den - bör avgå. Hur ska man kunna träffa uppgörelser med någon som visar sig helt opålitlig?

Ebba Busch Thor deltog inte i DÖ i någon formell mening, och har dessutom - i vart fall formellt - stått för att partiet ska stå vid sitt ord. Så mot henne kan inget personligt ansvar utkrävas. Hon har ett beslut i sitt parti att partiet ska frånträda uppgörelsen, så hon står i dilemmat att hennes parti inte går att lita på medan hon själv faktiskt inte haft någon del i det avtal de svikit. Att kräva hennes avgång är därför ingen självklarhet i sig.

Vad gäller de andra allianspartierna är situationen en helt annan.

Anna Kinberg Batra var en av dem som drev fram uppgörelsen, men så fort en obetydlig deltagare som Kd sviker, så passar hon på att svika sitt ord. Nej, Anna, uppgörelsen har inte fallit. Om du står vid ditt ord kommer den att fungera vad än Kd gör i budgetomröstningarna. Varför skulle någon i det läget tro på något du säger? Avgå AKB.

Jan Björklund har i allt väsentligt samma situation som AKB. JB är personligen ansvarig för den uppgörelse han träffat, och om han sviker - eller tvingas svika - bör han avgå. Omedelbart.

Annie Lööf har en än värre situation. Förutom det som gäller AKB och JB, så har hon också ett beslut på centerstämman om att överenskommelsen ska gälla. Om hon frånträder uppgörelsen, så går hon inte bara emot det hon lovat, hon följer heller inte sitt partis linje. Slutsatsen där blir ju att man kan lita på C men inte på dess partiledare. Rätt skamligt - och den självklara konsekvensen blir ju att hon bör avgå och inte bara be motparterna om ursäkt utan också sitt parti.

Den som frånträder ett avtal blir i normala situationer betraktad som ohederlig. Det finns ingen anledning att göra någon annan bedömning här:

Kd: Ohederligt som parti, medan partiledaren uppträtt hederligt.
Fp: Partiledaren ohederlig. Partiet har inte uttalat sig, och får därför antas vara ohederligt p.g.a. sin partiledare.
M: Samma gäller som för Fp och dess partiledare.
C: Partiet hederligt. Partiledaren ohederlig.

Hur borde de gjort om uppgörelsen inte kan hållas? Man sätter sig förstås och omförhandlar. Men så länge man inte kommit fram till en ny uppgörelse som alla kan acceptera så gäller den gamla. För mig handlar det helt enkelt om elementära principer. Man står vid sitt ord. Vilka andra uppgörelser kommer AKB, JB, AL, Kd, C, Fp och M att svika när det inte passar längre?

När skall regeringen göra sitt jobb?

Under 8 år har alliansen fuskat bort möjligheten att göra något åt finansmarknaderna med snabblån och höga räntor liksom åt situationen med svårt skuldsatta som år efter år lever i misär. Nu har det gått ett år sedan den nya regeringen tillträdde, och fortfarande har den inte kommit med skarpa förslag på området. Ska även vänstern fuska bort detta? Det finns utredningar i parti och minut med förslag till förbättringar, t.ex.:

SOU 2008:82 Vägen tillbaka för överskuldsatta
SOU 2013:72 Ut ur skuldfällan
SOU 2013:78 Överskuldsättning i kreditsamhället
SOU 2014:44 F-skuldsanering - en möjlighet till nystart för seriösa företagare

Det är dags för höjt förbehållsbelopp, kortad skuldsaneringstid till 3 år och absolut preskription. Det är dags att sluta dansa efter särintressenas pipa och tvinga finansbolagen att genomföra riktiga kreditkontroller genom att faktiskt låta den risk de får betalt för att ta realiseras i stället för att låta individer bära hela risken genom att leva i misär resten av sina liv.

Nej, lyssna inte!

I Aftonbladet säger Jennifer Wegerup under rubriken "Demokratin offrades på ett altare av rädsla" att den s.k. decemberöverenskommelsen hotar demokratin. Denna analys är direkt löjlig, men ganska typisk för media och journalister som inte har ett uns av ork att analysera komplexa förhållanden och skeenden.
Det är inte ett dugg mindre demokratiskt att komma överens på detta sätt än att t.ex. komma överens om ett budgetramverk. Eller för den delen att komma överens på förhand att samregera på ett visst sätt oberoende av valresultat som Alliansen gjort. Blockpolitiken är i mina ögon direkt skadlig för Sverige, men den är inte odemokratisk.
Det finns många hot mot demokratin.Decemberöverenskommelsen är inte ett av dem.

Hon förstår inte!

Jag tycker det känns konstigt att Filippa Reinfeldt tycker det känns konstigt! Hon förstår uppenbarligen inte kritiken. Och hon är inte ensam att inte förstå. Göran Persson, och alla de andra verkar heller inte förstå! De förstår inte att de eroderar det förtroende som eventuellt finns kvar för politiken, när de skapar direkta kanaler för sina arbetsgivare/uppdragsgivare rakt in i örat på sina gamla politiska kompisar. Det som viskas i de öronen kan inte granskas av andra, kan inte argumenteras emot. Filippa, Göran och ni andra: Förstå att det ni gör är korruption. Ni korrumperar det politiska systemet. Jag tycker det känns konstigt att ni inte förstår detta.

Fakta och debatt

I den politiska debatten framförs ofta påstådda fakta om olika företeelser - invandring, skola, ekonomi, mm. Lika ofta viftas dessa bort som bara ytterligare en åsikt.

I riksdagsdebatten den 11:e december framförde Göran Hägglund påståenden om fakta i form av en referens till ekonomipristagarens forskning om hantering av imperfekta marknader och deras optimala - eller i vart fall bästa möjliga - reglering. Ett exempel på en sådan imperfekt marknad är ju t.ex. skolan och omsorgen, vilket var vad som diskuterades i riksdagen. Andra exempel är ju järnvägsunderhåll i dagens situation och relationen mellan SJ och Asea/ABB Traction på den tiden SJ var ett tekniskt monopol, och ABB Traction var ett praktiskt monopol. Jag vill påstå att ABB och SJ i sin interaktion i praktiken använde metoder som liknade Tiroles. SJ fick bra lok till ett rimligt pris - lok som fortfarande rullar och sällan ställer till problem. Man ska förstås inte idealisera, men det fungerade rätt bra.

Så har inte Hägglund rätt och Löfven fel? Jo, Löfvén gjorde fel i det han sa, och jag återkommer till det. Men Hägglund har också fel! Han menar att man skulle kunna applicera Tiroles forskning i stället för att prata om vinster i välfärden och på så sätt bli av med problemen. Men så lätt går det tyvärr inte. Problemen finns bland annat när det gäller kvalitetsmått. Tirole talar om "experience goods" där konsumenten (rimligen här eleven/vårdnadshavaren) inte kan iaktta kvalitet förrän efter köp och "search goods" där man på förhand kan se kvalitén på nyttigheten. Skolan är både och och varken eller. Vad är nämligen kvalité i skolan? Vissa vill ju mäta den som lärartäthet, flest legitimerade lärare, eller något annat sådant mått. Men det egentliga måttet är ju kvalitén på elevens kunskaper och färdigheter när en tid gått efter skolan - vi lär för livet inte för skolan. Om skolan har misslyckats så kan man tänka sig kontrakt där man kan kräva tillbaka hela eller en del av ersättningen, men den viktigaste kostnaden kan aldrig krävas tillbaka. Eleven har oåterkalleligen förlorat tiden i skolan. Kanske kan skadan läkas, men bara till höga kostnader. Så Tiroles forskning - som onekligen är värdefull - kan bara användas om vi hittar mått som approximerar ett slutligt kvalitetsmått, men som kan mätas i tid. Det finns många problem förutom detta som har att göra med debatten om skolan, men detta får vara nog som exempel här

Foto: Arild Vågen (Own work)
CC BY-SA 4.0

Men varför säger jag då att Löfvén har fel han också? Svaret på den frågan är att han svarade som om man kan ignorera vetenskapen om man har en annan uppfattning än den som hänvisar till den. Det kan man inte - det får man inte. Vad Löfven borde ha sagt är förstås att i den mån Tiroles forskning löser problem skall den givetvis tillämpas, men att han betvivlar att den utgör hela svaret på frågorna som onekligen finns.

Det finns ett annat problem som gränsar till detta. Det är att vissa forskningsområden - särskilt inom samhällsvetenskaperna - har politiserats på ett sätt som gör den verkliga forskningen suspekt. Ekonomin - särskilt makroekonomin - och t.ex. genusvetenskapen är ju exempel på områden där vetenskapen tillåtits  bli en politisk plattform för högljudda grupper. Inom ekonomin görs det mängder av bra forskning, men när man läser vissa avhandlingar och stryker påståenden som inte kan testas eller som vilar på suspekta matematiska grunder så blir det inget kvar - utom en politisk uppfattning. Detta verkar dock inte vara fallet med Tirole.

SD-väljare bör skämmas!

Foto: Frankie Fouganthin
CC BY-SA 4.0

Efter Björn Söders uttalande om att judar och samer inte är Svenskar, så skulle jag alldeles ärligt skämmas att ha röstat på det partiet. Jag skäms dessutom redan över att en sådan person innehar ett av landets högsta och viktigaste ämbeten. Det han säger är precis och exakt vad nazisterna i Tyskland sa i början om judar, zigenare - romer alltså, men historiskt så hette det zigenare då - och andra som inte var tyskar. Sedan vet vi vad som hände.

Samarbete - på vems villkor?

I Sverige har vi i dag 8 riksdagspartier. Ett fascistiskt - efter Söders uttalanden om judar och andra är det svårt att kalla det något annat - och 7 demokratiska.

Varken Alliansen eller något av de andra demokratiska partierna vill regera med stöd av SD. Högern har ju gjort det i lång tid, men de vill inte säga att de gjort det. Man sade före och efter valet att det största blocket skall bilda regering. Reinfeldt var otroligt tydlig med det. Ingen vill ha med SD att göra.

Vänstersidan har haft ett samarbete som förhandlats fram efter att väljarna sagt sitt. Inget av de partierna kan tänka sig att stödja en allianspolitik. Så långt är ju allt klart.

Nu kräver de fyra partierna i Alliansen att ett eventuellt samarbete över blockgränserna skall bygga på hela Alliansen. Det är ett odemokratiskt beteende. Antingen slår  man ihop partierna och går till val som partiet Alliansen - eller så förhandlar man som enskilda partier. Att man lurar med sig gamla socialliberala väljare genom att formellt uppträda som separata partier - när man i själva verket är ett enda - rätt extremt - högerparti i handling - om än inte i sin retorik. Bedrägeri! Jag gick på det i valet 2006. Inte en gång till.

Antingen får vi leva i ett låst politiskt läge med SD som stoppklossar eller så får väl Alliansen bekänna färg och regera på ett SD-mandat som de gjort tidigare. Eller också - vilket vore bra för Sverige -  så bryter vi blockpolitiken och regerar i mitten som Sverige gjort förut. Att cementera blockpolitiken med ny riksdagsordning vore fruktansvärt odemokratiskt - och dessutom inte möjligt (Vem kan tvinga SD att lägga fram ett eget budgetförslag?)