Fakta och debatt

I den politiska debatten framförs ofta påstådda fakta om olika företeelser - invandring, skola, ekonomi, mm. Lika ofta viftas dessa bort som bara ytterligare en åsikt.

I riksdagsdebatten den 11:e december framförde Göran Hägglund påståenden om fakta i form av en referens till ekonomipristagarens forskning om hantering av imperfekta marknader och deras optimala - eller i vart fall bästa möjliga - reglering. Ett exempel på en sådan imperfekt marknad är ju t.ex. skolan och omsorgen, vilket var vad som diskuterades i riksdagen. Andra exempel är ju järnvägsunderhåll i dagens situation och relationen mellan SJ och Asea/ABB Traction på den tiden SJ var ett tekniskt monopol, och ABB Traction var ett praktiskt monopol. Jag vill påstå att ABB och SJ i sin interaktion i praktiken använde metoder som liknade Tiroles. SJ fick bra lok till ett rimligt pris - lok som fortfarande rullar och sällan ställer till problem. Man ska förstås inte idealisera, men det fungerade rätt bra.

Så har inte Hägglund rätt och Löfven fel? Jo, Löfvén gjorde fel i det han sa, och jag återkommer till det. Men Hägglund har också fel! Han menar att man skulle kunna applicera Tiroles forskning i stället för att prata om vinster i välfärden och på så sätt bli av med problemen. Men så lätt går det tyvärr inte. Problemen finns bland annat när det gäller kvalitetsmått. Tirole talar om "experience goods" där konsumenten (rimligen här eleven/vårdnadshavaren) inte kan iaktta kvalitet förrän efter köp och "search goods" där man på förhand kan se kvalitén på nyttigheten. Skolan är både och och varken eller. Vad är nämligen kvalité i skolan? Vissa vill ju mäta den som lärartäthet, flest legitimerade lärare, eller något annat sådant mått. Men det egentliga måttet är ju kvalitén på elevens kunskaper och färdigheter när en tid gått efter skolan - vi lär för livet inte för skolan. Om skolan har misslyckats så kan man tänka sig kontrakt där man kan kräva tillbaka hela eller en del av ersättningen, men den viktigaste kostnaden kan aldrig krävas tillbaka. Eleven har oåterkalleligen förlorat tiden i skolan. Kanske kan skadan läkas, men bara till höga kostnader. Så Tiroles forskning - som onekligen är värdefull - kan bara användas om vi hittar mått som approximerar ett slutligt kvalitetsmått, men som kan mätas i tid. Det finns många problem förutom detta som har att göra med debatten om skolan, men detta får vara nog som exempel här

Foto: Arild Vågen (Own work)
CC BY-SA 4.0

Men varför säger jag då att Löfvén har fel han också? Svaret på den frågan är att han svarade som om man kan ignorera vetenskapen om man har en annan uppfattning än den som hänvisar till den. Det kan man inte - det får man inte. Vad Löfven borde ha sagt är förstås att i den mån Tiroles forskning löser problem skall den givetvis tillämpas, men att han betvivlar att den utgör hela svaret på frågorna som onekligen finns.

Det finns ett annat problem som gränsar till detta. Det är att vissa forskningsområden - särskilt inom samhällsvetenskaperna - har politiserats på ett sätt som gör den verkliga forskningen suspekt. Ekonomin - särskilt makroekonomin - och t.ex. genusvetenskapen är ju exempel på områden där vetenskapen tillåtits  bli en politisk plattform för högljudda grupper. Inom ekonomin görs det mängder av bra forskning, men när man läser vissa avhandlingar och stryker påståenden som inte kan testas eller som vilar på suspekta matematiska grunder så blir det inget kvar - utom en politisk uppfattning. Detta verkar dock inte vara fallet med Tirole.