Dags för Nobelstiftelsen att säga ifrån

Nu har riksbanken delat ut ekonomipriset till Alfred Nobels minne till en person - Tom Sargent - som mer än många andra ekonomer kan anses vara en portalfigur för teorier om "rationella förväntningar" inom den neo-klassiska makroekonomin. De neo-klassiska modellerna är matematiskt inkorrekta - vilket jag själv har kunnat konstatera - och avbildar dessutom inte den verklighet som gäller. Ett exempel på det senare är att man i teorin anser att pengar inte har någon betydelse (i princip ser man på in- och utlåning i en bank som ett nollsummespel - när sanningen är att en bank kan låna ut mer än man lånat in) . Det är dessa brister i modellen som gjort att vi i dag pratar om Eurokris, grekland i konkurs och rekordstora underskott i alla nationella räkenskaper. Dom som inte har underskott är de finanshajar som kunde vandra ut efter att ha kastat ut världen i en ny depression med miljarder på bankkonton i säkra banker och andra tillgångar. Världen har plundrats på sina tillgångar av bedragare och pirater.
Men plundrarna har haft hjälp! Alla dessa ekonomiprofessorer har som rådgivare till världens ledare ivrigt stridit för att banker och finansmarknader inte skall regleras. De har ihärdigt hävdat att marknadsfel kommer att korrigeras av marknaden själv. Vi har nu sett början av en kris som är konsekvensen av deras teoriers tillämpning. Modellen är fel.
Värre ändå - många av "professorerna" och rådgivarna har varit fullt medvetna om dessa brister i teorin. De har - mot mycket rundliga ersättningar - givit råd till plundrarna just om hur man plundrar en ekonomi med hjälp av dem. Om herr Sargent själv varit en sådan profitör vet jag inte, men att han inte skulle känna till bristerna i teorin förefaller osannolikt. Dessa brister har lärts ut i doktorandutbildningar sen 50-talet.
Det är i vart fall dags för Nobel-stiftelsen att ta avstånd från ekonomipriset - det bör döpas om till "Riksbankens pris till minne av Augusto Pinochet och Milton Friedman" och helst delas ut i någon av de tortyrhålor där Friedmans vänner torterade sina meningsmotståndare. Det var nämligen i Chile man testade dessa perversa teorier efter att USA först destabiliserat och sedan hjälpt Pinochet att genomföra sin kupp. Milton Friedman klev sedan in som rådgivare till Pinochet - till ackompanjemang av tortyroffrens skrin.
En liten iakttagelse
En beundrare av Pinochet och Friedman var för övrigt Margaret Thatcher. Och vi vet ju hur mycket vissa i vår alliansregering beundrar Thatcher.

Stackars Lena

Lena Melin - medias främste Juholt-hatare - "intervjuas" i dag i Aftonbladet av Josefin Karlsson och säger bland annat:
"– Jag tyckte faktiskt att det var ett väldigt lamt tal och han fick också ett lamt mottagande. Det var ingen riktigt glöd. Han hade väldigt lite att säga. Jag har hört stora delar av talet förut, säger Lena Mellin."
Ja du Lena, man kanske behöver säga saker flera gånger för att sådana som du skall fatta? Det Juholt säger är helt i linje med det som social demokrati är och det som socialdemokratin står för. Han gör färdriktningen kristallklar, som K.G.Bergström (av alla människor) säger i expressen i dag:
"- Varje gång han talar är det en fördel för honom."
Men inte i Lenas värld. Där är det bara elände - om Juholt säger något konkret letar hon upp nån obskyr eller ibland före detta framstående socialdemokrat som inte tycker likadant och hävdar splittring i partiet - om han inte är konkret utan pekar ut färdriktningen, så är det innehållslöst.
Men i dag var det bara ett mantra - hon hade uppenbart inte lyssnat. Och det behövs inte heller - hennes uppdrag är glasklart. Genomslaget för en alternativ politik skall fördröjas så länge som möjligt, så att tidningens ägare kan fortsätta att njuta av regeringen Reinfelts systematiska överföring av gemensamt kapital till de redan rika.
Jag tycker ärligt lite synd om Lena - antingen är hon faktiskt dum - eller så spelar hon dum för att behålla sin plats vid den fördummande journalistikens köttgrytor. Jag vet inte vilket som är det korrekta, men jag misstänker det senare