Nu har riksbanken delat ut ekonomipriset till Alfred Nobels minne till en person - Tom Sargent - som mer än många andra ekonomer kan anses vara en portalfigur för teorier om "rationella förväntningar" inom den neo-klassiska makroekonomin. De neo-klassiska modellerna är matematiskt inkorrekta - vilket jag själv har kunnat konstatera - och avbildar dessutom inte den verklighet som gäller. Ett exempel på det senare är att man i teorin anser att pengar inte har någon betydelse (i princip ser man på in- och utlåning i en bank som ett nollsummespel - när sanningen är att en bank kan låna ut mer än man lånat in) . Det är dessa brister i modellen som gjort att vi i dag pratar om Eurokris, grekland i konkurs och rekordstora underskott i alla nationella räkenskaper. Dom som inte har underskott är de finanshajar som kunde vandra ut efter att ha kastat ut världen i en ny depression med miljarder på bankkonton i säkra banker och andra tillgångar. Världen har plundrats på sina tillgångar av bedragare och pirater.
Men plundrarna har haft hjälp! Alla dessa ekonomiprofessorer har som rådgivare till världens ledare ivrigt stridit för att banker och finansmarknader inte skall regleras. De har ihärdigt hävdat att marknadsfel kommer att korrigeras av marknaden själv. Vi har nu sett början av en kris som är konsekvensen av deras teoriers tillämpning. Modellen är fel.
Värre ändå - många av "professorerna" och rådgivarna har varit fullt medvetna om dessa brister i teorin. De har - mot mycket rundliga ersättningar - givit råd till plundrarna just om hur man plundrar en ekonomi med hjälp av dem. Om herr Sargent själv varit en sådan profitör vet jag inte, men att han inte skulle känna till bristerna i teorin förefaller osannolikt. Dessa brister har lärts ut i doktorandutbildningar sen 50-talet.
Det är i vart fall dags för Nobel-stiftelsen att ta avstånd från ekonomipriset - det bör döpas om till "Riksbankens pris till minne av Augusto Pinochet och Milton Friedman" och helst delas ut i någon av de tortyrhålor där Friedmans vänner torterade sina meningsmotståndare. Det var nämligen i Chile man testade dessa perversa teorier efter att USA först destabiliserat och sedan hjälpt Pinochet att genomföra sin kupp. Milton Friedman klev sedan in som rådgivare till Pinochet - till ackompanjemang av tortyroffrens skrin.
En liten iakttagelse
En beundrare av Pinochet och Friedman var för övrigt Margaret Thatcher. Och vi vet ju hur mycket vissa i vår alliansregering beundrar Thatcher.
Spekulationskapitalisternas krav är om förändringar i viss riktning är alls icke en naturlag!
SvaraRaderaEkonomi är INTE en vetenskap, trots Riksbankens försök att höja ekonomipriset till nivån av ett Nobelpris med rubriken "Ekonomipriset till Alfred Nobels minne".
Om vi med en röst ställer oss upp och säger "NEJ!" Kommer det att visa sig att detta "exploderande" Europa i vardande "blott är en chimär".
Det är inte folkets kapital man vill rädda! Det är spekulationskapitalismens!
Enade vi stå söndrade vi falla. Svenska folk säg NEJ!
Upp till kamp!
VänsterAkademin
Du har både rätt och fel om att Ekonomi inte är en vetenskap. Det finns vetenskap inom ekonomin, men de teorier som används för att tvinga igenom social nedrustning är så dåliga "kartor" över verkligheten att de inte kan användas på det viset. Men att underkänna Ekonomi som sådan som vetenskap är fel.
SvaraRaderaSen vems kapital det är man försöker rädda är också tveeggat. De kriminella bankerna har ju tagit t.ex. pensionsfonder - dina och mina pengar - som gisslan. Om man skuldavskriver så kommer inte bara bankerna att gå under, utan miljoner människor över hela världen kommer att bli fattigpensionärer - eller värre.
Politikerna har alltså - även om de menar väl, vilket inte alla gör - en djävligt besvärlig sits.
Vad som folket borde göra - istället för att säga NEJ - är att kräva en rättvis skuldavskrivning. Man skulle kräva att de bankdirektörer som deltagit i plundringen och sitter med förmögenheter i storleksordningen 1000-tals miljarder dollar (ofta placerat i stiftelser så att det inte formellt är deras pengar längre) återbetalar till de fonder som pådyvlats osäkra lån under förespegling att de är i klass med statsobligationer. (Sen borde många av dem låsas in också). Man bör helt eller delvis skriva av de bostadslån som getts till människor som inte borde fått dem - och låta dem bo kvar (moratorium på utmätningar tills detta är genomfört). När allt detta är genomfört för banker som därigenom får svårigheter tillfälligt förstatligats. Man skall sedan gå igenom dessa bankers verksamhet och - med våra pengar - återfinansiera dem som inte aktivt deltagit i plundringen. Dessa banker delas sedan upp i två delar - en "narrow bank" och en finansbank. Dessa säljs sedan ut efter hand - efter att bankverksamhet getts en rimlig reglering.