"Sluta skyll på de rika" säger han - James Dimon, vd för J.P. Morgan Chase & Co. Han menar att "Wall Street" gör nytta. Han slår ifrån sig all skuld för finanskrisen. Han försvarar de ersättningar han får, och visst - hans lön på 1,000,000$ kan kanske försvaras - men hans totala ersättningar 2010 var 20,000,000$ - dvs. 140 miljoner kronor. (Källa: Businessweek) Den nivån på ersättningar kan inte försvaras om inte något annat är mycket mycket fel. Det som är fel är förstås att den internationella bank- och finansindustrin ägnar sig åt den moraliska motsvarigheten till stråtröveri.
James Dimon säger vidare att Wall Street inte alls "har något ohälsosamt inflytande på USAs kongress". Nej, det beror ju förstås på vad man menar med ohälsosamt inflytande. Om man menar att det är ok att köpa kongressledamöter genom att förse dem med propaganda i medier man kontrollerar om de röstar som man vill och annars sprida mer eller mindre sanna rykten om den inte röstar som man vill. Om man menar att det är ok att styra den ekonomiska forskningen i önskad riktning genom att betala för den. Jag tycker inte det är ok. Det är ohälsosamt inflytande för alla utom dem som genom djupt omoraliska handlingar lyckats plundra privatpersoner, seriösa företag och hela stater.

Det finns nämligen ett litet antal människor runt om i världen som just nu skrattar sig hela vägen till banken - eller från banken i det här fallet. Det är människor som medvetet har utnyttjat systemet för att berika sig bortom varje sans och vett. Dessa människor agerade med full kunskap om vilka konsekvenser deras handlingar skulle få, och de har i många fall skaffat sig kontroll över enorma förmögenheter - oftast i både eget namn och i stiftelser i olika skatteparadis. Beloppen är groteska - ofta i storleksordningen nationella budgetar. Det är ohälsosamt - och det var möjligt just genom att man haft ett ohälsosamt inflytande på kongressen. Och inte bara på kongressen utan på politiker runt hela världen. Man har tjatat om att "finansmarknaden fungerar bäst helt utan regleringar".
Man har övertygat politikerna med i huvudsak 2 metoder. Dels har man använt lobbying - för miljarder dollar. Man har krävt avregleringar av bankväsendet och finansmarknaden - och fått det. Man har propagerat för att regeringen inte skall stabilisera ekonomin genom kontracyklisk stimulanspolitik. Keynes har förtalats på ett närmast infamt sätt. Och politikerna har köpt det. Den andra metoden har varit att man betalat för professurer vid samtliga de stora lärosätena i USA, och där sett till att det är neo-klassiska ekonomer som stått för dogmerna. Dessa har predikat ny-liberalismens evangelium, och som tack har de förutom sina professorslöner fått rikliga ersättningar för föreläsningar där våra andäktigt lyssnande politiker fått veta hur bra marknaderna - och då speciellt finansmarknaden - reglerar sig själva. (Jo tack - vi har ju sett hur bra det går.) Sen har de fått rikliga bi-inkomster som rådgivare för bankerna. Av någon anledning var det varken dom eller bankirerna bakom som blev sittande med svarte petter när finanskrisen slog till. De dåliga tillgångarna fanns i stället hos pensionsfonder och hos själva bankföretaget med sina många rätt oskyldiga aktieägare. Och i slutänden hamnade de hos skattebetalarna - oss. Och vips var finanskrisen omvandlad till en statsskuldkris, där greker, portugiser, italienare och andra sedan utmålats som lata, överkonsumerande rötägg som orsakat statens bankrutt. Som en följd av detta kan Europas och världens ny-liberala regeringar tvinga på sina egna och "krisländernas" medborgare åtstramningspaket som bara gör situationen värre - utom för bankirerna, som kan kassera in lite till innan allting brister. Detta har hänt förut. Få levande människor minns ju 1929 - men efterverkningarna minns många fortfarande. Det är sorgligt att vi inte dragit några slutsatser av vad som hände då.

Nationalekonomiskt tänkande i dag domineras av den neo-klassiska skolan där maximalt utfall fås med helt fria marknader genom att aktörerna - från individer till stora multi-nationella jättar - förutsätts agera i upplyst egenintresse. Och det låter väl bra? Det har tolkats som att alla - inklusive de individer som har det sämst - får det bättre om vi tar bort alla regleringar och släpper marknaderna fria.

I en rapport från OECD visas på en ökad ekonomisk ojämlikhet som breder ut sig i hela västvärlden. Forskare inom IMF visar nu på hur ojämlikheten minskar tillväxten.

Under många år har det ju varit känt att goda trygghetssystem gör att människor har lättare att acceptera förändringar och blir mer riskvilliga. Det har - för att uttrycka det enkelt - inte varit en ekonomisk katastrof att drabbas av arbetslöshet eller sjukdom. Vi har haft trygghetssystem som fångat upp oss den dagen olyckan slagit till med full kraft.

Det är dags att Sverige åter börjar bli en - om än liten - kraft för rättvisa och moral. Därvid är det lämpligt att vid nästa val börja sopa bort neo-klassicismen ur svenskt ekonomiskt tänkande. Avregleringen måste upphöra och banker och riskkapitalister måste förses med koppel.