I sin krönika i Aftonbladet skriver Ehsan Fadakar att vi vill ha rätten att gnälla. Han har ju till stora delar rätt, men han skjuter på fel mål i två avseenden.
Det första målet han missar är ju att det inte är de som gnäller som är motsägelsefulla, utan snarare de politiker som lovar både lägre skatt och bibehållen välfärd. Det är en ekvation som inte går ihop förstås, men om herr Reinfeldt säger att man kan få det så är det förstås frestande att tro honom. Hade Reinfeldt inför valet sagt 2006 att vi tänker sänka skatten, och cancersjuka skall gå till jobbet som alla andra, och de som inte kan får gå till socialen. Hade han dessutom sagt att "vi kommer att ge bort våra gemensamma tillgångar till våra kompisar", så hade han och hans parti givetvis varit utraderade från den politiska kartan. Men vi vill så gärna tro att hans ekvation går ihop utan att de som behöver hjälp skall bli utan den, så vi röstar som vi gör.
Det andra målet han missar är ju när det gäller TV-avgiften och datorer. Det är moraliskt fel att tvinga en person som skaffat dator för att kunna göra en massa saker som inget har med TV att göra att betala TV-avgift därför att TV-bolagen börjat skicka ut sina sändningar via nätet. Detta är en direkt moralisk styggelse och ett övergrepp. Att överhuvudtaget kräva in avgifter för ett apparatinnehav är dessutom i dagens värld rätt stolligt. Varför har vi Public Service? Jo därför att vi vill att det skall finnas en fri och oberoende källa till nyheter, kultur och information. Det är därför vi alla - vare sig vi har tv eller dator som skall vara med och betala. Det bör alltså ske via skattsedeln, vara progressivt, men inte vara en del av statsbudgeten.
Så - bort med apparatbaserad tv-licens, och bort med herr Reinfeldt - gärna snabbt.
2013-06-24
2013-06-13
Mörkläggning är överhetens favoritstrategi
Myndigheter hjälper varandra att mörka. Och de stolpskott till jurister som myndigheterna håller sig med säger - i de flesta fall mot bättre vetande - att det är rätt. Nu har trafikverket meddelat polisen att de kan begära att trafikdata från dödskörningen vid Hjulstabron kan sekretessbeläggas på begäran. En sådan begäran kom också från polisen.
Här skall jag inte närmare gå in på själva sekretessbegäran. Den må ha goda skäl - eller inte. Vad som är allvarligt är att epostmeddelandet från trafikverket till polisen har förstörts hos trafikverket. Den tjänsteman som förstörde det bör få en reprimand. Det är ett grovt fel. I mina ögon är verksjuristens påstående att det är ok dock ännu värre. Den personen bör aldrig mer på utöva sitt yrke. Avsked på grått papper och svartlistning från alla juridiska uppdrag borde bli följden. Att medvetet undergräva offentlighetsprincipen på det sätt han gör är närmast att jämföra med högförräderi och terrorism. Det är ett slag mot offentlighetsprincipen och därmed mot en av vår demokratis grundpelare. Bort med den människan.
I dag använder olika länder många metoder för att jaga terrorister och "samhällshotande" brottslighet. Men den här sortens samhällshot jagas inte, utan brottslingarna försvaras. Det här är ju i praktiken ett större hot mot det demokratiska samhället än aldrig så många självmordsbombare och kriminella nätverk.
Här skall jag inte närmare gå in på själva sekretessbegäran. Den må ha goda skäl - eller inte. Vad som är allvarligt är att epostmeddelandet från trafikverket till polisen har förstörts hos trafikverket. Den tjänsteman som förstörde det bör få en reprimand. Det är ett grovt fel. I mina ögon är verksjuristens påstående att det är ok dock ännu värre. Den personen bör aldrig mer på utöva sitt yrke. Avsked på grått papper och svartlistning från alla juridiska uppdrag borde bli följden. Att medvetet undergräva offentlighetsprincipen på det sätt han gör är närmast att jämföra med högförräderi och terrorism. Det är ett slag mot offentlighetsprincipen och därmed mot en av vår demokratis grundpelare. Bort med den människan.
I dag använder olika länder många metoder för att jaga terrorister och "samhällshotande" brottslighet. Men den här sortens samhällshot jagas inte, utan brottslingarna försvaras. Det här är ju i praktiken ett större hot mot det demokratiska samhället än aldrig så många självmordsbombare och kriminella nätverk.
Rättssystem i tidskris
Ibland när man läser domar från Sveriges tingsrätter blir man deprimerad och förbannad. Domskälen är oftare undermåliga än inte. Man kan konstatera att civilmålen och ärendena ofta har handlagts på ett sätt som framstår som nonchalant. Ibland undrar man också om domaren ifråga är riktigt navlad. Tyvärr har detta nu spritt sig till fler och fler måltyper.
Är då domare korkade? Självklart inte. Det handlar inte om intelligens, utan om tidsbrist. Tingsrätterna har helt enkelt för lite tid för småmålen. Då är det lätt gjort att man utgår ifrån att åklagare, jurister hos inkasso- och finansbolag och andra som företräds av domarnas "likar" har gjort sin hemläxa och är ärliga. Bevisen granskas inte. Motparten - oftast en ensam människa utan juridiskt biträde eller skolning körs över och får fel trots att han eller hon faktiskt har rätt.
Vi är i Sverige förskonade från stora mängder rättsskandaler i stora mål. Visst har dom funnits, men i regel har våra högre domstolar rättat till saker och ting när det gått fel i tingsrätten. Man har också i många stycken lyckats hålla pöbeln stången när det gäller att döma som en uppiskad opinion vill, utan har hållit sig till bevisade fakta och har - med möjligt undantag för sexualmål - också upprätthållit en vettig praxis både för bevisprövning och när det gäller rena rättsfrågor.
Men "småmålen" - dom som berör flest människor - har kommit på undantag. I sin iver att minska kostnader har tingsrätterna i dag inte många minuter att lägga på dessa. För många människor framstår den prövning de får som rena fall av "goddag yxskaft". När man ser att domaren uppenbarligen inte läst vad man skrivit eller hört vad man sagt, utan i princip bara kopierat argumenten från motpartens jurist eller från åklagaren i sina domskäl, så är steget inte långt till att bli rättshaverist.
I princip bryter de flesta domskäl i småmål mot europakonventionen i det att de inte motiverar varför man bortsett från vad som anförts av förlorande part. Och man kan tydligt se en skillnad i detta mellan mål där båda parter företrätts av jurist och där någon av parterna saknat jurist. Det finns exempel där samma tingsrätt kommit till olika slut på i sak samma grunder beroende på om part företrätts av jurist eller ej. Bötesmål och tvister om småbelopp betraktas som småmål, men kan för den enskilde vara en fråga om att kunna leva ett drägligt liv eller ett i misär.
Bantningen av tingsrätternas relativa resurser (tid/mål) måste upphöra och en upprustning ske. Rättshjälp måste utgå i de flesta måltyper. Prejudikat får inte sättas av mål där den ena parten inte från början haft kompetent juridiskt biträde. Detta är några åtgärder som borde vidtas för att återupprätta mitt och många andras förtroende för vårt rättsväsende. Mitt förtroende är efter att noggrant studerat ett par dussin mål av olika typer och materiellt innehåll i det närmaste helt förbrukat.
Det finns fler problem, men det får bli en annan artikel.
Är då domare korkade? Självklart inte. Det handlar inte om intelligens, utan om tidsbrist. Tingsrätterna har helt enkelt för lite tid för småmålen. Då är det lätt gjort att man utgår ifrån att åklagare, jurister hos inkasso- och finansbolag och andra som företräds av domarnas "likar" har gjort sin hemläxa och är ärliga. Bevisen granskas inte. Motparten - oftast en ensam människa utan juridiskt biträde eller skolning körs över och får fel trots att han eller hon faktiskt har rätt.
Vi är i Sverige förskonade från stora mängder rättsskandaler i stora mål. Visst har dom funnits, men i regel har våra högre domstolar rättat till saker och ting när det gått fel i tingsrätten. Man har också i många stycken lyckats hålla pöbeln stången när det gäller att döma som en uppiskad opinion vill, utan har hållit sig till bevisade fakta och har - med möjligt undantag för sexualmål - också upprätthållit en vettig praxis både för bevisprövning och när det gäller rena rättsfrågor.
Men "småmålen" - dom som berör flest människor - har kommit på undantag. I sin iver att minska kostnader har tingsrätterna i dag inte många minuter att lägga på dessa. För många människor framstår den prövning de får som rena fall av "goddag yxskaft". När man ser att domaren uppenbarligen inte läst vad man skrivit eller hört vad man sagt, utan i princip bara kopierat argumenten från motpartens jurist eller från åklagaren i sina domskäl, så är steget inte långt till att bli rättshaverist.
I princip bryter de flesta domskäl i småmål mot europakonventionen i det att de inte motiverar varför man bortsett från vad som anförts av förlorande part. Och man kan tydligt se en skillnad i detta mellan mål där båda parter företrätts av jurist och där någon av parterna saknat jurist. Det finns exempel där samma tingsrätt kommit till olika slut på i sak samma grunder beroende på om part företrätts av jurist eller ej. Bötesmål och tvister om småbelopp betraktas som småmål, men kan för den enskilde vara en fråga om att kunna leva ett drägligt liv eller ett i misär.
Bantningen av tingsrätternas relativa resurser (tid/mål) måste upphöra och en upprustning ske. Rättshjälp måste utgå i de flesta måltyper. Prejudikat får inte sättas av mål där den ena parten inte från början haft kompetent juridiskt biträde. Detta är några åtgärder som borde vidtas för att återupprätta mitt och många andras förtroende för vårt rättsväsende. Mitt förtroende är efter att noggrant studerat ett par dussin mål av olika typer och materiellt innehåll i det närmaste helt förbrukat.
Det finns fler problem, men det får bli en annan artikel.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)