I sin krönika i Aftonbladet skriver Ehsan Fadakar att vi vill ha rätten att gnälla. Han har ju till stora delar rätt, men han skjuter på fel mål i två avseenden.
Det första målet han missar är ju att det inte är de som gnäller som är motsägelsefulla, utan snarare de politiker som lovar både lägre skatt och bibehållen välfärd. Det är en ekvation som inte går ihop förstås, men om herr Reinfeldt säger att man kan få det så är det förstås frestande att tro honom. Hade Reinfeldt inför valet sagt 2006 att vi tänker sänka skatten, och cancersjuka skall gå till jobbet som alla andra, och de som inte kan får gå till socialen. Hade han dessutom sagt att "vi kommer att ge bort våra gemensamma tillgångar till våra kompisar", så hade han och hans parti givetvis varit utraderade från den politiska kartan. Men vi vill så gärna tro att hans ekvation går ihop utan att de som behöver hjälp skall bli utan den, så vi röstar som vi gör.
Det andra målet han missar är ju när det gäller TV-avgiften och datorer. Det är moraliskt fel att tvinga en person som skaffat dator för att kunna göra en massa saker som inget har med TV att göra att betala TV-avgift därför att TV-bolagen börjat skicka ut sina sändningar via nätet. Detta är en direkt moralisk styggelse och ett övergrepp. Att överhuvudtaget kräva in avgifter för ett apparatinnehav är dessutom i dagens värld rätt stolligt. Varför har vi Public Service? Jo därför att vi vill att det skall finnas en fri och oberoende källa till nyheter, kultur och information. Det är därför vi alla - vare sig vi har tv eller dator som skall vara med och betala. Det bör alltså ske via skattsedeln, vara progressivt, men inte vara en del av statsbudgeten.
Så - bort med apparatbaserad tv-licens, och bort med herr Reinfeldt - gärna snabbt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar