Jag blir så trött på propagandan

I dag stötte jag åter på en av de lögner som sprids av libertarianer och nyliberaler i ett försök att mörka den ekonomiska brottslighet som bedrivits av - främst amerikanska - storbanker. Man påstår att regeringen (den amerikanska) tvingat bankerna att låna ut till människor som inte kan betala tillbaka, och att detta skulle vara grunden till "sub-prime"-skandalen och den finansiella kraschen. Detta är en uppenbar lögn, och den har sitt ursprung i den debatt som fördes när lagen "Community Reinvestment Act" infördes 1977. I sådana debatter framkommer ju alltid de mest vildvuxna argument och påståenden, men det fanns inget vare sig i den ursprungliga lagtexten eller i de förändringar som i omgångar genomförts i den som tvingar en bank att låna ut till någon som inte klarar en ordinär kreditkontroll. Tvärtom skrivs det i lagens portalparagraf att det förutsätts att sedvanlig kreditprövning sker.

Bakgrunden till lagen är att det hade utvecklats en praxis bland banker att inte ens göra en kreditprövning om en tänkt investering låg i vissa områden. Detta kallades för "red-lining", och innebar att en hyresvärd som ägde en fastighet i t.ex. en slum inte kunde hålla fastigheten i vettigt skick, och ännu mindre renovera den, trots att han hade hyresgäster, intäkter och säkerheter som hade räckt för ett lån i ett annat område. Lagen tvingade heller inte bankerna till särskilt stora åtgärder alls, bara till att kreditpröva utan hänsyn till plats (på samma sätt som det finns lagar som förbjuder banker att vägra låna ut på basis av kön, ras och religion). Sedvanlig kreditprövning - men gör den! - var lagens bokstav och innebörd.

I debatten efter finanskraschen har bland andra Ron Paul åter gjort påståendet att lagen tvingade fram lån till "dåliga" gäldenärer. Detta påstående motsägs av alla undersökningar som gjorts. Man har kontrollerat vilka lån av olika slag som fallerat, och resultatet har entydigt visat att lån som uppkommit i banker som helt styrts av lagen (den omfattar inte alla finansiella institutioner) i något program relaterat till lagen har haft lägre risk än andra lån. Något som tyder på att marknadsekonomin ibland fungerar som den skall. Man kan nämligen förutsätta att fastigheter i slumområden inte påverkats värdemässigt av fastighetsbubblan, och därför belånats till lägre belopp som mer motsvarar deras reala värde. Man kan också förutsätta att man på andra sätt gjort noggrannare prövningar i dessa fall än i icke-slumområden.

Sålunda har vi här en lögn från nyliberalerna - igen. Men den är inte oväntad. Nyliberalernas och libertarianernas hat mot staten och alla regleringar verkar ursäkta vilka lögner som helst. Deras perversa ideologier - som har det gemensamt att de hyllar och gynnar den girigaste och hänsynslösaste på den för tillfället svagastes bekostnad - leder obevekligt till ett feodalt samhälle, på samma sätt som kommunismens "proletariatets diktatur" leder till nomenklaturans upphöjelse till feodalherrar.