Annie Lööf vilse om arbetsgivaravgifterna

Man häpnar över den hårdnackade envishet med vilken fröken Lööf framhärdar med sänkta arbetsgivaravgifter för unga trots att det saknas egentliga bevis för att sådana sänkningar skapat ett enda nytt jobb. IFAU som ju gärna kröker rygg inför regeringen menar att jobben som skapats genom sänkta arbetsgivaravgifter har kostat 1 - 1,5 miljoner styck - per år. Mycket tyder på att det är betydligt mer än så. Fröken Lööf menar ju att hon får svaret av företagare att de inte anställt om inte arbetsgivaravgiften varit sänkt. Ja - som man ropar får man svar - det är ju självklart att man som företagare vill ha lägre kostnader, så naturligtvis ger man det önskade svaret. Det är i sammanhanget enbart löjligt att vare sig tro eller inte tro på ett sådant påstående.
Om man accepterar IFAU:beräkningar, så hade det alltså varit billigare att skapa två eller tre jobb med direkta lönebidrag än att sänka arbetsgivaravgifterna. Vi skulle ha kunnat anställa t.ex. en person som på heltid kontrollerar att äldrevården fungerar och ett vårdbiträde som höjer kvalitén för samma pengar.
Sänkningarna av arbetsgivaravgifterna för vissa kategorier är därför ett rent bidrag till vissa företag, samtidigt som resurserna utarmas i den offentliga sektorn.
Skäms fröken Lööf!

Reinfeldt och Ullenhag duckar

Reinfeldt pratar om "Arga unga män". Och han har förstås rätt. Ullenhag dillar om samma sak, och att alltihop är en polisiär fråga.
Men orsakssammanhangen duckar de för. När "arga unga män" lever i ett rimligt rättvist samhälle, så hittar de andra - och bättre - uttryck för sin aggressivitet. Men när samhället sviker gång på gång, så fokuseras den energin på en dåligt artikulerad protest. Forskning efter Watts, Brixton och andra upplopp visar klart att de "arga unga männen" uttrycker den ilska som finns. De uttrycker min ilska, även om jag inte anser att det är ett bra - och framför allt inte verksamt - uttryckssätt.
Den största invändningen mot dessa unga arga män är att deras ilska drabbar främst de som också är arga och svikna. De spelar Reinfeldt och Ullenhag i händerna, och vad värre är - de spelar de verkliga skurkarna i händerna. De där som betalt Reinfeldt för att tala på ett sätt, och bakom de potemkinkulisserna genomföra en brutal och människofientlig politik. En politiksom påminner om Thatchers och Reagans - den som orsakade kravallerna i Watts och Brixton, och dömde hela familjer och samhällen till en vidrig tillvaro i totalt utanförskap och misär. Allt till fromma för de ekonomiska gangstrarna.

Fascismens fula ansikte!

Moderaternas brutalitet upphör aldrig att förvåna. Nu skall psykiskt sjuka ut och arbeta. Ulf Kristerssons ansikte blir därmed ett fascismens ansikte - igen. Hans förakt för svaghet - vilket väl får anses vara kärnan i fascismen - framstår som naket bakom den empatiska retoriken.
Om hans retorik vore ärlig, så finns det mängder av åtgärder han kunde vidta för att förebygga psykisk sjukdom, se till att den  som drabbas får bra vård och att färdigbehandlade antingen kan återgå i arbete helt eller delvis, eller få en rimlig sjukersättning så att de kan leva bästa möjliga liv. Men sådant skulle ju hota hans skattesänkningar - hans strävan efter ständigt mer pengar. Kristersson behöver inte mer pengar - han skulle behöva leva några år på försörjningsstöd eller garantipension.
Psykiskt sjuka - liksom alla andra sjuka - skall vara sjukskrivna om det av sjukvården anses nödvändigt eller önskvärt. Sjukvården är i dag mer än kompetent att se till att sjukskrivningar används på rätt sätt - misstag i detta görs givetvis, på samma sätt som att t.ex. fel njure opereras bort. Men det är erfarenhet och beprövad erfarenhet att många psykiskt sjuka skall ha hjälp med aktivering - ibland på ett arbete och ibland i andra sysselsättningar. Ge resurser till detta i stället för att ständigt spara in.

Lööf - en belastning

Väljarkåren ser Annie Lööf som en belastning. Det är ju inte förvånande. Med den attityd och de rätt korkade uttalanden hon gjort så borde hennes förtroende vara ännu lägre. Hon säger

Jag tror att det är provocerande att vara ung tjej i ledarposition och det är klart att jag måste jobba ännu hårdare med att markera vilket inflytande och påverkande som Centerpartiet har för miljön, jobben och landsbygden.

Detta är ju intellektuellt snömos. Att hon är ung kvinna har varit hennes skydd mot att avsättas.
Personligen ser jag det som bra att hon agerar sänke åt sitt parti. Centern var ett landsbygds- och miljöparti på socialliberal grund, som jag lätt kunde både sympatisera och empatisera med. Nu är det ett extremt libertarianskt parti med ett närmast fascistiskt drag av förakt för svaga. Deras enda existensberättigande är som kontrast för att få moderaternas retorik att framstå som rumsren och få alliansens politik att förefalla balanserad.

Sabuni går med i lögnararmén

Sabuni blir lobbyist - och ännu en politiker kommer att utnyttja sin position för att sprida lögner för pengar. Demokratins skuta har nu bara skorstenen över vattenytan! Jag undrar bara när den skall sjunka helt.

DI skall granska bankerna

SvD uppger att Datainspektionen (DI) skall granska bankernas "svarta böcker". Måntro att granskningen blir den vanliga - att en jurist på DI ringer upp en jurist på banken och frågar om de gjort något fel? Det är nämligen så man regelmässigt gör - med hänvisning till att de har "sanningsplikt".

Datainspektionen och Finansinpektionen är nämligen inget annat än papperstigrar. Banker, finansbolag och inkassobolag gör som de vill. Nutidshistorien visar ju att lögnen - inte sanningen - är deras ledstjärna. De ljuger för myndigheter, de ljuger för domstolar, och via sina lobbyister ljuger de för våra folkvalda, som saknar varje förutsättning att kunna granska deras påståenden. De politiskt sakkunniga de litar på kommer ju ifrån och kommer troligen att återgå till dem som skall granskas.

Det är bara att konstatera att vi lever i ett statarsamhälle - vissa statare har det ganska bra, medan andra plågas till döds av dessa rövarbaroner som styr finansmarknaderna. Jag blir mer och mer övertygad om att en revolution är nödvändig och oundviklig. Jag bara hoppas att jag kommer att vara död innan blodbadet startar.

Trötthetens och nöjdhetens ansikte - debattvägran

Fredrik Reinfeldt tackar nej till debatt med Löfven - igen! Expressens Primetime har inbjudit de två huvudalternativen inför 2014 års val till debatt. Löfven tackar ja, medan Reinfeldt säger nej. Han hänvisar till att Löfven först måste presentera ett regeringsalternativ. Detta är löjligt, och visar att Reinfeldt antingen inte förstått den svenska demokratins grunder eller så har han taktiska och/eller strategiska skäl att säga nej. Och Reinfeldt förstår mycket väl hur den svenska demokratin fungerar. Vi har 8 partier i riksdagen. Det är numera sällsynt att ett parti - eller ens två - kan bilda en regering. På högersidan har ju de tre stödpartierna abdikerat och fått några smärre förläningar, så att moderat politik kan föras av den beramade Alliansen. Ändå regerar man med stöd av Sd. Talade Reinfeldt om det på förhand - att han skulle regera med hjälp av små lydpartier vars väljare helt frankt stöder moderat politik? Att han dessutom skulle göra det med hjälp av rasister var väl inget han skröt med inför valet 2010.

Hallå Reinfeldt - det är väljarna som bestämmer. Bara för att du fått tre partier att begå politisk harakiri, så har du ingen anledning att kräva att V och Mp skall göra det. Och inget skäl att kräva att S skall utse samarbetspartners på förhand.

Personligen tycker jag att Expressen skall bjuda in båda partiledarna och sedan köra programmet med den som kommer. Mycket enkelt. Om Reinfeldt inte vill debattera med Löfven, så får ju Löfven en propagandatimme där han kan ställa frågor till den då frånvarande Reinfeldt.

Jag som väljare vill nämligen ha den här debatten. Om Reinfeldt inte ställer upp vill jag ju i alla fall höra från alternativet.

Partiledardebatt i trötthetens tecken

Jag lyssnade i går kväll till partiledardebatten i Agenda. Det hände ju inte mycket. En trött statsminister. En feg S-ledare som inte vågar ta striden för social rättvisa, Några andraplansfigurer som försöker ta plats med märkliga utspel. Annie Lööfs uppmaning till Löfven att "ge sig ut i verkligheten" tog väl någon sorts märklighetspris.
Vinster i välfärden? Varför bara V som kraftfullt är emot, när Svenska folket är så tydligt emot? Kan man inte få valfrihet utan vinstdrivande företag och riskkapitalister.
Skolan? Björklunds ursäkter börjar ju bli riktigt tjatiga. Hans politik går också emot all kunskap som finns på området.
Lööf - man hoppas ju att C avskaffas i nästa val. De saknar helt existensberättigande. Ärligt talat verkar Lööf vara den enda partiledare som är rejält taburettkåt.
Sen det där med regeringsalternativ! Varför håller Reinfeldt på och tjatar om det. Efter nästa val kan det vara en rejält stympad allians - kanske bara två partier på den kanten. För mig har ju alliansen inneburit  att stödpartierna är ointressanta eftersom konsekvensen av alliansen är ren moderat mutpolitik - den som betalar bäst får sina önskelagar.uppfyllda. Skillnaden mot S är stor. Om stödpartierna till dom faktiskt får inflytande oberoende av taburetter, så ser jag ju S som det mest trovärdiga alternativet. När väljarna sagt sitt kompromissar de med lämpliga partier. En förutbestämd allians gör ju att det inte spelar någon roll om jag röstar på M eller Fp - det blir samma i alla fall.