Reinfeldt och Ullenhag duckar

Reinfeldt pratar om "Arga unga män". Och han har förstås rätt. Ullenhag dillar om samma sak, och att alltihop är en polisiär fråga.
Men orsakssammanhangen duckar de för. När "arga unga män" lever i ett rimligt rättvist samhälle, så hittar de andra - och bättre - uttryck för sin aggressivitet. Men när samhället sviker gång på gång, så fokuseras den energin på en dåligt artikulerad protest. Forskning efter Watts, Brixton och andra upplopp visar klart att de "arga unga männen" uttrycker den ilska som finns. De uttrycker min ilska, även om jag inte anser att det är ett bra - och framför allt inte verksamt - uttryckssätt.
Den största invändningen mot dessa unga arga män är att deras ilska drabbar främst de som också är arga och svikna. De spelar Reinfeldt och Ullenhag i händerna, och vad värre är - de spelar de verkliga skurkarna i händerna. De där som betalt Reinfeldt för att tala på ett sätt, och bakom de potemkinkulisserna genomföra en brutal och människofientlig politik. En politiksom påminner om Thatchers och Reagans - den som orsakade kravallerna i Watts och Brixton, och dömde hela familjer och samhällen till en vidrig tillvaro i totalt utanförskap och misär. Allt till fromma för de ekonomiska gangstrarna.