I olika artiklar i olika media har S med Håkan Juholt och andra i centrum jagats för sin splittring efter att man fått mothugg i partigruppen angående skuggbudgeten. Skall det i stället vara som i Moderaternas riksdagsgrupp? Att det är partiledningen som dikterar rätt upp och ned? Personligen föredrar jag S demokrati i stället för M:s toppstyrningsmetoder.
2011-11-28
2011-11-22
Juholt tydlig
Efter kritiken mot Håkan Juholts framträdande i Ekots lördagsintervju 111112 har jag lyssnat på intervjun ett flertal gånger, och jag måste erkänna att jag inte förstår kritiken. Jag tycker att han möter frågorna på ett bra sätt. Och intervjuaren Thomas Ramberg gör det jobb en bra intervjuare skall göra. Det medför på ett självklart sätt att frågor som inte har ett enkelt svar kan få den som intervjuas att framstå som osäker och ibland motsägelsefull - särskilt när han eller hon faktiskt försöker säga något. Det är i själva verket tecknet på bra intervjujournalistik.
Om man tar frågan om vinster i vård och omsorg som exempel så är den otroligt komplex. Det finns naturligtvis två olika enkla svar - ta bort de privata alternativen eller låt saker vara som de är. Inget av de enkla svaren håller inför svenska folket. Juholt ger därför de enda svar han kan ge
Om man tar frågan om vinster i vård och omsorg som exempel så är den otroligt komplex. Det finns naturligtvis två olika enkla svar - ta bort de privata alternativen eller låt saker vara som de är. Inget av de enkla svaren håller inför svenska folket. Juholt ger därför de enda svar han kan ge
- stora vinster är inte acceptabla
- export av vinsterna är inte acceptabelt
- vinstintresset får inte vara det dominerande inom vård och omsorg
2011-11-21
Girighetens kollaps
Under de gångna 5 åren har bostadsmarknaden i USA kollapsat, vilket fick till följd att finansmarknaden kollapsade - först i USA och därefter i rask takt över hela världen. De svaga ekonomier - som t.ex. Grekland, Portugal, Spanien, Irland och Italien inom EU - som tvingades hålla finansinstitut under armarna kollapsar i sin tur som en följd av detta. Greklands kollaps är inte en följd av lata grekiska arbetare eller av att greker generellt levt över sina tillgångar. Greklands kris - och världens - kan till 99% läggas vid girighetens fötter.
Girigheten som politisk teori - understödd av Chicago-skolans ekonomer - har dominerat tänkandet i hela västvärlden under lång tid. Varje gång den kritiserats har kritikerna förlöjligats och demoniserats på olika sätt - kommunister, oansvariga, okunniga. Till och med yrkesekonomer som varnat för konsekvenserna av den förda politiken har ignorerats, demoniserats och kallats okunniga. Girighetens apostlar - från Friedman, Reagan, Pinochet och Thatcher till Bush d.y., Tony Blair och vår egen Reinfeldt - har under årtionden lyckats indoktrinera människor till att tro att fria oreglerade marknader kommer att leda till det bästa resultatet för alla - inklusive de sämst lottade. Finanskrisen med sina konsekvenser i form av skuldkriser och nedskärningar har med önskvärd tydlighet visat att det är kanske en ynka procent som tjänar på girigheten. Hur många som förlorar på den återstår fortfarande att summera, men det kommer troligen att vara de resterande 99%-en.
Girigheten sticker ju ständigt upp sitt dreglande fula tryne på alla kanter. Vårdskandalerna är ju bara ett tydligt exempel i den långa raden. Avkastningskrav på 15% på eget kapital är absurt i de flesta delar av näringslivet, och är direkt omoraliskt inom företag som betalas med gemensamma medel.
Det är nu dags för en annan politik. Det är svårt, men det måste göras. Annars kommer inom kort i stort sett allt här i världen att ägas av några få superrika. Vi andra får nöja oss med de löner och de förhållanden som de bestämmer. Det är inte rimligt. Det är inte acceptabelt. Dags att sätta koppel på girigheten.
Girigheten som politisk teori - understödd av Chicago-skolans ekonomer - har dominerat tänkandet i hela västvärlden under lång tid. Varje gång den kritiserats har kritikerna förlöjligats och demoniserats på olika sätt - kommunister, oansvariga, okunniga. Till och med yrkesekonomer som varnat för konsekvenserna av den förda politiken har ignorerats, demoniserats och kallats okunniga. Girighetens apostlar - från Friedman, Reagan, Pinochet och Thatcher till Bush d.y., Tony Blair och vår egen Reinfeldt - har under årtionden lyckats indoktrinera människor till att tro att fria oreglerade marknader kommer att leda till det bästa resultatet för alla - inklusive de sämst lottade. Finanskrisen med sina konsekvenser i form av skuldkriser och nedskärningar har med önskvärd tydlighet visat att det är kanske en ynka procent som tjänar på girigheten. Hur många som förlorar på den återstår fortfarande att summera, men det kommer troligen att vara de resterande 99%-en.
Girigheten sticker ju ständigt upp sitt dreglande fula tryne på alla kanter. Vårdskandalerna är ju bara ett tydligt exempel i den långa raden. Avkastningskrav på 15% på eget kapital är absurt i de flesta delar av näringslivet, och är direkt omoraliskt inom företag som betalas med gemensamma medel.
Det är nu dags för en annan politik. Det är svårt, men det måste göras. Annars kommer inom kort i stort sett allt här i världen att ägas av några få superrika. Vi andra får nöja oss med de löner och de förhållanden som de bestämmer. Det är inte rimligt. Det är inte acceptabelt. Dags att sätta koppel på girigheten.
2011-11-11
SvT opartiskt?
På SvT:s hemsida försvarar programdirektör Jan Axelsson bolagets format för partiledardebatter. Och det han säger är på ett sätt självklart. Men när tre av partierna reagerar som S, Mp och V gjort, så kan han ju ta sig en funderare på om de kanske har en poäng i att upplägget riskerar att skapa ett felaktigt intryck. Det finns många tänkbara upplägg, och det som valts är exakt det upplägg som alliansen skulle ha valt om det vore de som bestämde. Är det det? Eller kanske konsulter från Timbro? Man kan tro att SvT köpts av de senare när man hör de tämligen korkade analyserna från SvT:s s.k. politiska och ekonomiska kommentatorer.
2011-11-09
Stasi-arkiven
Än så länge har ju frågan om Stasi-arkiven och offentliggörande av dessa hanterats på ett sätt som det anstår en vettig rättsstat och en demokrati. Alla verkar inse att publicerandet inte är oproblematiskt, utan kan ha en mängd effekter som inte är önskvärda.
I diskussioner har jag hört människor säga att "integriteten för dem som finns i Stasis arkiv kan vi strunta i - de får stå sitt kast". Dels glömmer de då att det finns andra än agenter som pekas ut, och dels glömmer vi att inte allt som står i "officiella" dokument är sant. Tvärtom så var en av Markus Wolfs (chef för HVA - den avdelning som sysslade med utrikesspionage inom Stasi) "innovationer" inom spionaget skapandet av s.k. legender. Dessa legender kunde se ut på olika sätt och ha mycket olika syften. En typ av legend som skapats var att i dokument peka ut helt oskyldiga personer - ofta då med vänstersympatier, dvs. lätta att misstänkliggöra - som kunde offras för att dölja den verklige spionen. Om namn publiceras finns ju risken att oskyldiga människors liv ödeläggs.
Denna risk måste vägas in bland andra innan man lättar för mycket på sekretessen. Därför vore det önskvärt att politiker avstog från att göra partipolitik av detta.
I diskussioner har jag hört människor säga att "integriteten för dem som finns i Stasis arkiv kan vi strunta i - de får stå sitt kast". Dels glömmer de då att det finns andra än agenter som pekas ut, och dels glömmer vi att inte allt som står i "officiella" dokument är sant. Tvärtom så var en av Markus Wolfs (chef för HVA - den avdelning som sysslade med utrikesspionage inom Stasi) "innovationer" inom spionaget skapandet av s.k. legender. Dessa legender kunde se ut på olika sätt och ha mycket olika syften. En typ av legend som skapats var att i dokument peka ut helt oskyldiga personer - ofta då med vänstersympatier, dvs. lätta att misstänkliggöra - som kunde offras för att dölja den verklige spionen. Om namn publiceras finns ju risken att oskyldiga människors liv ödeläggs.
Denna risk måste vägas in bland andra innan man lättar för mycket på sekretessen. Därför vore det önskvärt att politiker avstog från att göra partipolitik av detta.
2011-11-07
Journalisthat? Nej, inte riktigt
I en artikel med titeln "Journalisthatet är en varningssignal"
i Aftonbladet den 27/10 skriver Jonas Nordling:
"Så här är det: Journalistik bygger på trovärdighet. Den som utanför en redaktion erbjuder en journalist pengar för att få kontroll över dennes arbete gör ett mycket allvarligt fel."
Detta är ju trivialt sant, men det är inte det stora problemet med dagens journalistik. Det stora problemet är i stället att media i dag bara är en business som alla andra. Det skall rationaliseras - vilket konkret betyder att en journalist skall skriva fler ord på mindre tid samtidigt som innehållet i de orden skall vara mer säljande. Vart detta leder kan vem som helst lista ut. Att sedan fler och fler tidningar har ägare som bara ser till vinsten och inte ser det som intressant att granska kapitalisters förehavanden gör ju inte saken bättre. Lägger man sen som grädde på moset till mediaimperier som Berlusconis i Italien och Fox News med flera i U.S.A. som medvetet arbetar inte bara för att hålla folket oinformerat utan sprider direkt desinformation så inser man att respekten för journalistiken inte bör vara på topp bland dem som ser sammanhangen.
Jag är inte själv journalist, och jag är glad för det. Att tvingas leta jobb bland de media som finns i dag vore för mig betydligt värre än att tvingas till prostitution. Som prostituerad skulle jag tvingas sälja min kropp, men journalister tvingas på de flesta media i dag att hyra ut sin själ - och på vissa att sälja ut den helt och hållet. Så ärligt, Jonas, jag hatar inte journalister - jag tycker synd om de flesta och föraktar många av dem. Det jag hatar är det lögnernas imperium som byggts upp av dagens genomkorrupta medievärld.
"Så här är det: Journalistik bygger på trovärdighet. Den som utanför en redaktion erbjuder en journalist pengar för att få kontroll över dennes arbete gör ett mycket allvarligt fel."
Detta är ju trivialt sant, men det är inte det stora problemet med dagens journalistik. Det stora problemet är i stället att media i dag bara är en business som alla andra. Det skall rationaliseras - vilket konkret betyder att en journalist skall skriva fler ord på mindre tid samtidigt som innehållet i de orden skall vara mer säljande. Vart detta leder kan vem som helst lista ut. Att sedan fler och fler tidningar har ägare som bara ser till vinsten och inte ser det som intressant att granska kapitalisters förehavanden gör ju inte saken bättre. Lägger man sen som grädde på moset till mediaimperier som Berlusconis i Italien och Fox News med flera i U.S.A. som medvetet arbetar inte bara för att hålla folket oinformerat utan sprider direkt desinformation så inser man att respekten för journalistiken inte bör vara på topp bland dem som ser sammanhangen.
Jag är inte själv journalist, och jag är glad för det. Att tvingas leta jobb bland de media som finns i dag vore för mig betydligt värre än att tvingas till prostitution. Som prostituerad skulle jag tvingas sälja min kropp, men journalister tvingas på de flesta media i dag att hyra ut sin själ - och på vissa att sälja ut den helt och hållet. Så ärligt, Jonas, jag hatar inte journalister - jag tycker synd om de flesta och föraktar många av dem. Det jag hatar är det lögnernas imperium som byggts upp av dagens genomkorrupta medievärld.
2011-11-06
Tobias Billström - minister i lögnaralliansen
När jag hörde herr Billström tala om reglerna för arbetskraftinvandring var jag ytterst nära att beväpna mig och bli revolutionär. Han använder mantrat som regeringen tidigare använt så många gånger - att missförhållanden och fel är "olyckliga enskilda fall". Och att man skall rätta till - den här gången genom Migrationsverket.
Mantrat har använts flera gånger av Timbroregeringen.
När sjuka tar sitt liv i förtvivlan är det antingen nån som inte är riktigt som han/hon skall, ett olycksfall i arbetet, en simulant och latmask som gnäller eller "naturliga" brister i en reform. Men det är ljug. De grymma effekterna av "reformerna" av sjukförsäkringen är avsiktliga och avser att skapa en ny underklass.
När arbetslösa tvingas till kommunens försörjningsstöd och till fas 3 med enbart aktivitetsstöd medan man betalar bidrag till anordnare som inget gör annat än kontrollerar närvaron, så är det inga tillfälligheter - det är precis detta som är syftet med regeringens "reformer". Lägre löner generellt.
När företag utnyttjar en helt medveten brist på kontroll vid arbetskraftsinvandring är det inte en tillfällighet. Det är precis avsikten. Om ett ärligt företag skall kunna konkurrera tvingas de till slut lägga ner eller göra likadant, och lönerna i branschen trycks ned. Helt i enlighet med avsikten från låglönealliansen.
Inget av detta är tillfälligheter utan helt i linje med chefsideologerna Reinfel och hans husgudar inom ekonomin - sådana som Milton Friedman, Marian Radetzki, m.fl. som glatt hävdar att fattigdomen är nödvändig för samhällets funktion. Att dessa professorers till vetenskap upphöjda politiska retorik grundligt deesavouerats av riktig forskning kan inte påverka vare sig Borg eller Reinfel. De lägsta lönerna skall ner - om det innebär att barn blir fattiga, att människor dör i förtid och aldrig får ett ens i närheten av värdigt liv spelar ingen roll så länge de 1%:en kan bli ännu rikare.
Skäms Billström! I en annan tid hade du varit en av försvararna av slaveriet. Det är bara inte ens bland extremhögern möjligt att återinföra. Ännu.
Mantrat har använts flera gånger av Timbroregeringen.
När sjuka tar sitt liv i förtvivlan är det antingen nån som inte är riktigt som han/hon skall, ett olycksfall i arbetet, en simulant och latmask som gnäller eller "naturliga" brister i en reform. Men det är ljug. De grymma effekterna av "reformerna" av sjukförsäkringen är avsiktliga och avser att skapa en ny underklass.
När arbetslösa tvingas till kommunens försörjningsstöd och till fas 3 med enbart aktivitetsstöd medan man betalar bidrag till anordnare som inget gör annat än kontrollerar närvaron, så är det inga tillfälligheter - det är precis detta som är syftet med regeringens "reformer". Lägre löner generellt.
När företag utnyttjar en helt medveten brist på kontroll vid arbetskraftsinvandring är det inte en tillfällighet. Det är precis avsikten. Om ett ärligt företag skall kunna konkurrera tvingas de till slut lägga ner eller göra likadant, och lönerna i branschen trycks ned. Helt i enlighet med avsikten från låglönealliansen.
Inget av detta är tillfälligheter utan helt i linje med chefsideologerna Reinfel och hans husgudar inom ekonomin - sådana som Milton Friedman, Marian Radetzki, m.fl. som glatt hävdar att fattigdomen är nödvändig för samhällets funktion. Att dessa professorers till vetenskap upphöjda politiska retorik grundligt deesavouerats av riktig forskning kan inte påverka vare sig Borg eller Reinfel. De lägsta lönerna skall ner - om det innebär att barn blir fattiga, att människor dör i förtid och aldrig får ett ens i närheten av värdigt liv spelar ingen roll så länge de 1%:en kan bli ännu rikare.
Skäms Billström! I en annan tid hade du varit en av försvararna av slaveriet. Det är bara inte ens bland extremhögern möjligt att återinföra. Ännu.
Det finns inga skitjobb
Alliansen har gång på gång särskilt inför och strax efter valet 2006 trummat in meddelandet att "det finns inga skitjobb". Och de har ju rätt. Alla jobb som någon är beredd att betala för är "bra jobb" och inga "skitjobb". Men just där finns haken - att någon är beredd att betala, och att då betala en lön som går att leva drägligt på och betala för rimliga arbetsförhållanden. Och det är på den punkten alliansens resonemang blir lögnaktigt. I sina resonemang om detta så följer man ett av två spår; antingen så glömmer man bort villkoren och lönen eller så säger man att de är tillfälliga och ju i alla fall ger någon en lön under en period tills något bättre dyker upp.
Det faktum att man följer båda dessa spår avslöjar ju att moderaterna och alliansen vet att svenskar i gemen inte vill ha ett system där vissa människor lever i fattigdom. Tillfälligt kan dock accepteras.
Vad högern döljer är att i alla länder där man har detta system med låga minimilöner och dåliga arbetsvillkor så permanentas tillståndet för majoriteten av dem som hamnar i sådana jobb. Undantagen är strängt taget studenter som arbetar extra.
Det faktum att man följer båda dessa spår avslöjar ju att moderaterna och alliansen vet att svenskar i gemen inte vill ha ett system där vissa människor lever i fattigdom. Tillfälligt kan dock accepteras.
Vad högern döljer är att i alla länder där man har detta system med låga minimilöner och dåliga arbetsvillkor så permanentas tillståndet för majoriteten av dem som hamnar i sådana jobb. Undantagen är strängt taget studenter som arbetar extra.
2011-11-05
Diktator Reinfeldt
Den 9:e juni fattade riksdagen ett beslut om att inga fler skulle anvisas till fas 3 av jobb- och utvecklingsgarantin. Regeringen Reinfeldt har ännu inte åtlytt beslutet. En statsminister som ignorerar riksdagens beslut är i mina ögon inte längre demokratiskt legitim. Han är i praktiken en diktator.
Det som dock är värst är att förnedringen av människor fortsätter. Till det kommer att en del mycket skumma individer får bidrag från våra skattemedel för detta, vilket i mina ögon är en stöld av skattemedel, och en överföring av förmögenhet från oss alla till ett fåtal profitörer.
Snuskigt Reinfeldt!
Det som dock är värst är att förnedringen av människor fortsätter. Till det kommer att en del mycket skumma individer får bidrag från våra skattemedel för detta, vilket i mina ögon är en stöld av skattemedel, och en överföring av förmögenhet från oss alla till ett fåtal profitörer.
Snuskigt Reinfeldt!
2011-11-02
Blondin-Bella i socialutskottet
 |
| Isabella Jernbeck - socialutskottets Blondin-Bella |
Man kan också, som jag, tycka att en ledamot i socialutskottet skall förstå skillnaden mellan absolut fattigdom och relativ fattigdom, och att det vi som regel talar om när vi nämner fattigdom i Sverige är relativ fattigdom. Man kan därför tycka att det är mer än lovligt korkat att börja dilla om Afrikas fattigdom vid ett besök hos Riksförbundet för hjälp åt narkotika- och läkemedelsberoende, RFHL. (Direktlänk till deras kommentarer till Bellas besök). När jag läser deras referat av hennes besök undrar jag om jag hamnat i en Dickens-roman, men inser att det här är den kalla kyliga verklighet vi lever i. Jag börjar också tycka att jag är skyldig den riktiga Blondin-Bella en ursäkt. Hon förefaller ju i jämförelse med IsaBella närmast vara Mensa-klass.
Huvudlöst av Leijonhufvud - igen!
Nu har prof em i straffrätt Madeleine Leijonhufvud gått vilse i spenaten - igen. Denna gång tillsammans med Suzanne Wennberg, också hon professor emeritus i straffrätt. I SvDs Opinion under rubriken "Åtalad kan hävda fylla och gå fri" argumenterar hon för att en dom i Högsta Domstolen innebär att det nu är fritt fram att komma undan ansvar för brott genom att hävda att man druckit och/eller tagit droger. Bland annat säger de:
"... Den som utsätts för en berusad människas helt livsfarliga aggressivitet, som det var fråga om just i det fall domen rörde, och kanske svävar en tid mellan liv och död, den människan får från rättssystemet svaret att det ändå inte var fråga om ett mordförsök – för gärningsmannen var ju berusad."
Hur författarna kommer till denna ståndpunkt begriper jag faktiskt inte - och de jurister jag talat med efter att ha läst domen undrar samma sak. Detta är inte i närheten av vad HD sagt i domen. Vad man i stället har gjort är att dra en linje mellan misshandel och mordförsök, och sagt att det även för fulla/drogade krävs att åklagaren visar på uppsåt för att (i det här fallet grov) misshandel skall ses som försök till dråp.
I själva verket har HD gjort en mycket rimlig justering och precisering av praxis när det gäller att bevisa uppsåt. Man kan inte bara för att någon är berusad utgå ifrån att han hade värsta möjliga uppsåt. Och Leijonhufvud är- som så ofta - ute och cyklar - troligen uppsåtligen. Hon är i vart fall svår att se som en seriös jurist, utan mer som en aktivist med många käpphästar.
"... Den som utsätts för en berusad människas helt livsfarliga aggressivitet, som det var fråga om just i det fall domen rörde, och kanske svävar en tid mellan liv och död, den människan får från rättssystemet svaret att det ändå inte var fråga om ett mordförsök – för gärningsmannen var ju berusad."
Hur författarna kommer till denna ståndpunkt begriper jag faktiskt inte - och de jurister jag talat med efter att ha läst domen undrar samma sak. Detta är inte i närheten av vad HD sagt i domen. Vad man i stället har gjort är att dra en linje mellan misshandel och mordförsök, och sagt att det även för fulla/drogade krävs att åklagaren visar på uppsåt för att (i det här fallet grov) misshandel skall ses som försök till dråp.
I själva verket har HD gjort en mycket rimlig justering och precisering av praxis när det gäller att bevisa uppsåt. Man kan inte bara för att någon är berusad utgå ifrån att han hade värsta möjliga uppsåt. Och Leijonhufvud är- som så ofta - ute och cyklar - troligen uppsåtligen. Hon är i vart fall svår att se som en seriös jurist, utan mer som en aktivist med många käpphästar.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)