Indien satte ned foten

Äntligen har en domstol någonstans satt ned foten mot patentmaffian - i detta fall i form av läkemedelsindustrin. Och dom som gjorde det var Indien.

Patentsystemet kom ju till som ett av många privilegiesystem på 1400-talet i stadsstaten Venedig. I de moderna patentsystemen anses ju att ett patent är en belöning som uppfinnaren får för att han publicerar sin uppfinning, så att samhället som helhet får nya kunskaper.

Patentets livstid är som regel 20 år. Och här kommer det som det indiska domstolsbeslutet handlade om. De kan förlängas - om patentets ägare vidareutvecklar patentet, så att den nya uppfinningen anses förtjäna ett eget patent med det första patentet som känt. Detta har man satt i system. Det har blivit så lätt att förlänga patent - särskilt på läkemedelsområdet - så att samhällsvinsten av patent gått förlorad.

Nu har Indien i ett fall satt stopp för detta oskick, och omedelbart börjar gnället och hoten. Företaget i fråga säger att man nu måste flytta sin forskning och utveckling från Indien. Detta är ren utpressning. Det spelar nämligen inte minsta roll för patenterbarhet var en uppfinning görs. Dessa patent kommer inte att godkännas i Indien oberoende av om företaget flyttar till USA - idiotpatentens förlovade land. Och patentet kommer att vara giltigt i USA även om uppfinningen görs i Indien.

Dessa krokodiltårar beror ju bara på att girigheten fått stryka på foten för samhällsintresset, så att t.ex. fattiga cancerpatienter i Indien och på andra platser äntligen kan få den behandling de fått vänta på i 20 år. Patentmaffians och läkemedelsbolagens lobbyister har länge nog fått tänja systemet långt utöver det rimliga.

Tack Indien. Kanske jurister i resten av världen nu vågar följa efter. Man kan alltid hoppas.