Inte gnäll om datorskatt!

I sin krönika i Aftonbladet skriver Ehsan Fadakar att vi vill ha rätten att gnälla. Han har ju till stora delar rätt, men han skjuter på fel mål i två avseenden.

Det första målet han missar är ju att det inte är de som gnäller som är motsägelsefulla, utan snarare de politiker som lovar både lägre skatt och bibehållen välfärd. Det är en ekvation som inte går ihop förstås, men om herr Reinfeldt säger att man kan få det så är det förstås frestande att tro honom. Hade Reinfeldt inför valet sagt 2006 att vi tänker sänka skatten, och cancersjuka skall gå till jobbet som alla andra, och de som inte kan får gå till socialen. Hade han dessutom sagt att "vi kommer att ge bort våra gemensamma tillgångar till våra kompisar", så hade han och hans parti givetvis varit utraderade från den politiska kartan. Men vi vill så gärna tro att hans ekvation går ihop utan att de som behöver hjälp skall bli utan den, så vi röstar som vi gör.

Det andra målet han missar är ju när det gäller TV-avgiften och datorer. Det är moraliskt fel att tvinga en person som skaffat dator för att kunna göra en massa saker som inget har med TV att göra att betala TV-avgift därför att TV-bolagen börjat skicka ut sina sändningar via nätet. Detta är en direkt moralisk styggelse och ett övergrepp. Att överhuvudtaget kräva in avgifter för ett apparatinnehav är dessutom i dagens värld rätt stolligt. Varför har vi Public Service? Jo därför att vi vill att det skall finnas en fri och oberoende källa till nyheter, kultur och information. Det är därför vi alla - vare sig vi har tv eller dator som skall vara med och betala. Det bör alltså ske via skattsedeln, vara progressivt, men inte vara en del av statsbudgeten.

Så - bort med apparatbaserad tv-licens, och bort med herr Reinfeldt - gärna snabbt.

Mörkläggning är överhetens favoritstrategi

Myndigheter hjälper varandra att mörka. Och de stolpskott till jurister som myndigheterna håller sig med säger - i de flesta fall mot bättre vetande - att det är rätt. Nu har trafikverket meddelat polisen att de kan begära att trafikdata från dödskörningen vid Hjulstabron kan sekretessbeläggas på begäran. En sådan begäran kom också från polisen.

Här skall jag inte närmare gå in på själva sekretessbegäran. Den må ha goda skäl - eller inte. Vad som är allvarligt är att epostmeddelandet från trafikverket till polisen har förstörts hos trafikverket. Den tjänsteman som förstörde det bör få en reprimand. Det är ett grovt fel. I mina ögon är verksjuristens påstående att det är ok dock ännu värre. Den personen bör aldrig mer på utöva sitt yrke. Avsked på grått papper och svartlistning från alla juridiska uppdrag borde bli följden. Att medvetet undergräva offentlighetsprincipen på det sätt han gör är närmast att jämföra med högförräderi och terrorism. Det är ett slag mot offentlighetsprincipen och därmed mot en av vår demokratis grundpelare. Bort med den människan.

I dag använder olika länder många metoder för att jaga terrorister och "samhällshotande" brottslighet. Men den här sortens samhällshot jagas inte, utan brottslingarna försvaras. Det här är ju i praktiken ett större hot mot det demokratiska samhället än aldrig så många självmordsbombare och kriminella nätverk.

Rättssystem i tidskris

Ibland när man läser domar från Sveriges tingsrätter blir man deprimerad och förbannad. Domskälen är oftare undermåliga än inte. Man kan konstatera att civilmålen och ärendena ofta har handlagts på ett sätt som framstår som nonchalant. Ibland undrar man också om domaren ifråga är riktigt navlad. Tyvärr har detta nu spritt sig till fler och fler måltyper.

Är då domare korkade? Självklart inte. Det handlar inte om intelligens, utan om tidsbrist. Tingsrätterna har helt enkelt för lite tid för småmålen. Då är det lätt gjort att man utgår ifrån att åklagare, jurister hos inkasso- och finansbolag och andra som företräds av domarnas "likar" har gjort sin hemläxa och är ärliga. Bevisen granskas inte. Motparten - oftast en ensam människa utan juridiskt biträde eller skolning körs över och får fel trots att han eller hon faktiskt har rätt.

Vi är i Sverige förskonade från stora mängder rättsskandaler i stora mål. Visst har dom funnits, men i regel har våra högre domstolar rättat till saker och ting när det gått fel i tingsrätten. Man har också i många stycken lyckats hålla pöbeln stången när det gäller att döma som en uppiskad opinion vill, utan har hållit sig till bevisade fakta och har - med möjligt undantag för sexualmål - också upprätthållit en vettig praxis både för bevisprövning och när det gäller rena rättsfrågor.

Men "småmålen" - dom som berör flest människor - har kommit på undantag. I sin iver att minska kostnader har tingsrätterna i dag inte många minuter att lägga på dessa. För många människor framstår den prövning de får som rena fall av "goddag yxskaft". När man ser att domaren uppenbarligen inte läst vad man skrivit eller hört vad man sagt, utan i princip bara kopierat argumenten från motpartens jurist eller från åklagaren i sina domskäl, så är steget inte långt till att bli rättshaverist.

I princip bryter de flesta domskäl i småmål mot europakonventionen i det att de inte motiverar varför man bortsett från vad som anförts av förlorande part. Och man kan tydligt se en skillnad i detta mellan mål där båda parter företrätts av jurist och där någon av parterna saknat jurist. Det finns exempel där samma tingsrätt kommit till olika slut på i sak samma grunder beroende på om part företrätts av jurist eller ej. Bötesmål och tvister om småbelopp betraktas som småmål, men kan för den enskilde vara en fråga om att kunna leva ett drägligt liv eller ett i misär.

Bantningen av tingsrätternas relativa resurser (tid/mål) måste upphöra och en upprustning ske. Rättshjälp måste utgå i de flesta måltyper. Prejudikat får inte sättas av mål där den ena parten inte från början haft kompetent juridiskt biträde. Detta är några åtgärder som borde vidtas för att återupprätta mitt och många andras förtroende för vårt rättsväsende. Mitt förtroende är efter att noggrant studerat ett par dussin mål av olika typer och materiellt innehåll i det närmaste helt förbrukat.

Det finns fler problem, men det får bli en annan artikel.

Annie Lööf vilse om arbetsgivaravgifterna

Man häpnar över den hårdnackade envishet med vilken fröken Lööf framhärdar med sänkta arbetsgivaravgifter för unga trots att det saknas egentliga bevis för att sådana sänkningar skapat ett enda nytt jobb. IFAU som ju gärna kröker rygg inför regeringen menar att jobben som skapats genom sänkta arbetsgivaravgifter har kostat 1 - 1,5 miljoner styck - per år. Mycket tyder på att det är betydligt mer än så. Fröken Lööf menar ju att hon får svaret av företagare att de inte anställt om inte arbetsgivaravgiften varit sänkt. Ja - som man ropar får man svar - det är ju självklart att man som företagare vill ha lägre kostnader, så naturligtvis ger man det önskade svaret. Det är i sammanhanget enbart löjligt att vare sig tro eller inte tro på ett sådant påstående.
Om man accepterar IFAU:beräkningar, så hade det alltså varit billigare att skapa två eller tre jobb med direkta lönebidrag än att sänka arbetsgivaravgifterna. Vi skulle ha kunnat anställa t.ex. en person som på heltid kontrollerar att äldrevården fungerar och ett vårdbiträde som höjer kvalitén för samma pengar.
Sänkningarna av arbetsgivaravgifterna för vissa kategorier är därför ett rent bidrag till vissa företag, samtidigt som resurserna utarmas i den offentliga sektorn.
Skäms fröken Lööf!

Reinfeldt och Ullenhag duckar

Reinfeldt pratar om "Arga unga män". Och han har förstås rätt. Ullenhag dillar om samma sak, och att alltihop är en polisiär fråga.
Men orsakssammanhangen duckar de för. När "arga unga män" lever i ett rimligt rättvist samhälle, så hittar de andra - och bättre - uttryck för sin aggressivitet. Men när samhället sviker gång på gång, så fokuseras den energin på en dåligt artikulerad protest. Forskning efter Watts, Brixton och andra upplopp visar klart att de "arga unga männen" uttrycker den ilska som finns. De uttrycker min ilska, även om jag inte anser att det är ett bra - och framför allt inte verksamt - uttryckssätt.
Den största invändningen mot dessa unga arga män är att deras ilska drabbar främst de som också är arga och svikna. De spelar Reinfeldt och Ullenhag i händerna, och vad värre är - de spelar de verkliga skurkarna i händerna. De där som betalt Reinfeldt för att tala på ett sätt, och bakom de potemkinkulisserna genomföra en brutal och människofientlig politik. En politiksom påminner om Thatchers och Reagans - den som orsakade kravallerna i Watts och Brixton, och dömde hela familjer och samhällen till en vidrig tillvaro i totalt utanförskap och misär. Allt till fromma för de ekonomiska gangstrarna.

Fascismens fula ansikte!

Moderaternas brutalitet upphör aldrig att förvåna. Nu skall psykiskt sjuka ut och arbeta. Ulf Kristerssons ansikte blir därmed ett fascismens ansikte - igen. Hans förakt för svaghet - vilket väl får anses vara kärnan i fascismen - framstår som naket bakom den empatiska retoriken.
Om hans retorik vore ärlig, så finns det mängder av åtgärder han kunde vidta för att förebygga psykisk sjukdom, se till att den  som drabbas får bra vård och att färdigbehandlade antingen kan återgå i arbete helt eller delvis, eller få en rimlig sjukersättning så att de kan leva bästa möjliga liv. Men sådant skulle ju hota hans skattesänkningar - hans strävan efter ständigt mer pengar. Kristersson behöver inte mer pengar - han skulle behöva leva några år på försörjningsstöd eller garantipension.
Psykiskt sjuka - liksom alla andra sjuka - skall vara sjukskrivna om det av sjukvården anses nödvändigt eller önskvärt. Sjukvården är i dag mer än kompetent att se till att sjukskrivningar används på rätt sätt - misstag i detta görs givetvis, på samma sätt som att t.ex. fel njure opereras bort. Men det är erfarenhet och beprövad erfarenhet att många psykiskt sjuka skall ha hjälp med aktivering - ibland på ett arbete och ibland i andra sysselsättningar. Ge resurser till detta i stället för att ständigt spara in.

Lööf - en belastning

Väljarkåren ser Annie Lööf som en belastning. Det är ju inte förvånande. Med den attityd och de rätt korkade uttalanden hon gjort så borde hennes förtroende vara ännu lägre. Hon säger

Jag tror att det är provocerande att vara ung tjej i ledarposition och det är klart att jag måste jobba ännu hårdare med att markera vilket inflytande och påverkande som Centerpartiet har för miljön, jobben och landsbygden.

Detta är ju intellektuellt snömos. Att hon är ung kvinna har varit hennes skydd mot att avsättas.
Personligen ser jag det som bra att hon agerar sänke åt sitt parti. Centern var ett landsbygds- och miljöparti på socialliberal grund, som jag lätt kunde både sympatisera och empatisera med. Nu är det ett extremt libertarianskt parti med ett närmast fascistiskt drag av förakt för svaga. Deras enda existensberättigande är som kontrast för att få moderaternas retorik att framstå som rumsren och få alliansens politik att förefalla balanserad.

Sabuni går med i lögnararmén

Sabuni blir lobbyist - och ännu en politiker kommer att utnyttja sin position för att sprida lögner för pengar. Demokratins skuta har nu bara skorstenen över vattenytan! Jag undrar bara när den skall sjunka helt.

DI skall granska bankerna

SvD uppger att Datainspektionen (DI) skall granska bankernas "svarta böcker". Måntro att granskningen blir den vanliga - att en jurist på DI ringer upp en jurist på banken och frågar om de gjort något fel? Det är nämligen så man regelmässigt gör - med hänvisning till att de har "sanningsplikt".

Datainspektionen och Finansinpektionen är nämligen inget annat än papperstigrar. Banker, finansbolag och inkassobolag gör som de vill. Nutidshistorien visar ju att lögnen - inte sanningen - är deras ledstjärna. De ljuger för myndigheter, de ljuger för domstolar, och via sina lobbyister ljuger de för våra folkvalda, som saknar varje förutsättning att kunna granska deras påståenden. De politiskt sakkunniga de litar på kommer ju ifrån och kommer troligen att återgå till dem som skall granskas.

Det är bara att konstatera att vi lever i ett statarsamhälle - vissa statare har det ganska bra, medan andra plågas till döds av dessa rövarbaroner som styr finansmarknaderna. Jag blir mer och mer övertygad om att en revolution är nödvändig och oundviklig. Jag bara hoppas att jag kommer att vara död innan blodbadet startar.

Trötthetens och nöjdhetens ansikte - debattvägran

Fredrik Reinfeldt tackar nej till debatt med Löfven - igen! Expressens Primetime har inbjudit de två huvudalternativen inför 2014 års val till debatt. Löfven tackar ja, medan Reinfeldt säger nej. Han hänvisar till att Löfven först måste presentera ett regeringsalternativ. Detta är löjligt, och visar att Reinfeldt antingen inte förstått den svenska demokratins grunder eller så har han taktiska och/eller strategiska skäl att säga nej. Och Reinfeldt förstår mycket väl hur den svenska demokratin fungerar. Vi har 8 partier i riksdagen. Det är numera sällsynt att ett parti - eller ens två - kan bilda en regering. På högersidan har ju de tre stödpartierna abdikerat och fått några smärre förläningar, så att moderat politik kan föras av den beramade Alliansen. Ändå regerar man med stöd av Sd. Talade Reinfeldt om det på förhand - att han skulle regera med hjälp av små lydpartier vars väljare helt frankt stöder moderat politik? Att han dessutom skulle göra det med hjälp av rasister var väl inget han skröt med inför valet 2010.

Hallå Reinfeldt - det är väljarna som bestämmer. Bara för att du fått tre partier att begå politisk harakiri, så har du ingen anledning att kräva att V och Mp skall göra det. Och inget skäl att kräva att S skall utse samarbetspartners på förhand.

Personligen tycker jag att Expressen skall bjuda in båda partiledarna och sedan köra programmet med den som kommer. Mycket enkelt. Om Reinfeldt inte vill debattera med Löfven, så får ju Löfven en propagandatimme där han kan ställa frågor till den då frånvarande Reinfeldt.

Jag som väljare vill nämligen ha den här debatten. Om Reinfeldt inte ställer upp vill jag ju i alla fall höra från alternativet.

Partiledardebatt i trötthetens tecken

Jag lyssnade i går kväll till partiledardebatten i Agenda. Det hände ju inte mycket. En trött statsminister. En feg S-ledare som inte vågar ta striden för social rättvisa, Några andraplansfigurer som försöker ta plats med märkliga utspel. Annie Lööfs uppmaning till Löfven att "ge sig ut i verkligheten" tog väl någon sorts märklighetspris.
Vinster i välfärden? Varför bara V som kraftfullt är emot, när Svenska folket är så tydligt emot? Kan man inte få valfrihet utan vinstdrivande företag och riskkapitalister.
Skolan? Björklunds ursäkter börjar ju bli riktigt tjatiga. Hans politik går också emot all kunskap som finns på området.
Lööf - man hoppas ju att C avskaffas i nästa val. De saknar helt existensberättigande. Ärligt talat verkar Lööf vara den enda partiledare som är rejält taburettkåt.
Sen det där med regeringsalternativ! Varför håller Reinfeldt på och tjatar om det. Efter nästa val kan det vara en rejält stympad allians - kanske bara två partier på den kanten. För mig har ju alliansen inneburit  att stödpartierna är ointressanta eftersom konsekvensen av alliansen är ren moderat mutpolitik - den som betalar bäst får sina önskelagar.uppfyllda. Skillnaden mot S är stor. Om stödpartierna till dom faktiskt får inflytande oberoende av taburetter, så ser jag ju S som det mest trovärdiga alternativet. När väljarna sagt sitt kompromissar de med lämpliga partier. En förutbestämd allians gör ju att det inte spelar någon roll om jag röstar på M eller Fp - det blir samma i alla fall.

En rätt bristfällig analys i SvD

I SvD refereras Sifos senaste opinionsundersökning och man anser att den ger Löfven möjlighet att vänta med besked i regeringsfrågan. Man skriver också:

..."En vänsterpartist skulle kanske förklara den så här: väljare som har fått nog av arbetslöshet och klyftor söker ett alternativ till den krisande kapitalismen.

Men det kan knappast vara hela förklaringen, för Sverige har inte blivit väsentligt annorlunda den senaste månaden. Något som kan ha gynnat Vänsterpartiet är att den politiska debatten på senare tid i hög grad har handlat om rasism och flyktingar. Det så kallade Revaprojektet har kritiserats för ”rasprofilering” – att polisen kontrollerar personer utan annan grund än deras hudfärg – och migrationsminister Tobias Billström drog på sig Fredrik Reinfeldts missnöje när han resonerade om ”blonda och blåögda”."

Nej, Sverige har inte förändrats den senaste månaden.Men Sverige har förändrats mycket under de senaste 8 åren.Många av förändringarna har inte berört de flesta. Men när fler och fler berörts av dem - direkt eller genom nära och kära, så ser de orättvisorna. Många har dessutom mer och mer förstått att regeringens teorier inte fungerar. Större inkomstskillnader ger inte tillväxt. Att människor flyttas från sjukförsäkring till försörjningsstöd inger inte förtroende för den förda politiken. Tvärtom ser nu alla resultaten i form av besparingar på annat i kommunerna. Att försämra a-kassan som gjorts har också fått konsekvenser som synts för allt fler.

Det är ju inte så att de förändringar och försämringar som skett har varit utan goda motiv, och många har stått bakom dessa just därför. Problemen har regeringen länge lyckats vifta undan som "enskilda fall". Men för varje månad som gått har allt fler fått insyn i hur illa nyheterna har slagit. Barn, föräldrar, vänner och bekanta har drabbats - om man inte drabbats själv. De förändringar i den politiska opinionen vi kan se nu har alldeles säkert sin grund i att fler och fler får dessa insikter.

I mina ögon är Kd:s tillbakagång ett tydligt tecken på just detta. Partiet är konservativt, men medlemmarna har ofta ett starkt socialt patos. Under moderaterna har allt sådant tryckts tillbaka under intryck av en ideologi som i retorik liknar liberalismen, men i sin praktik är en närmast Ayn Randsk socialdarwinism i Thatchers och Reagans fotspår. Kd betalar priset,

Kronofogden försvarar sitt övergrepp

I Aftonbladet i går försvarar kronofogden att man mätte ut en bil vid vägkanten och ställde en hel familj utan transport till sjukhuset med sina barn. Att förödmjuka en familj på det sättet är inte okej. Även om polisen till slut hjälpte till.

Att det är lagligt är tyvärr fullt möjligt, men man kan ifrågasätta det i flera avseenden. Men det finns definitivt inget i vare sig lag, praxis eller doktrin som tvingar fram ett sånt här ingripande. Anledningen till att man gör det är en extremtolkning av lagen som tvingats fram av en intensiv lobbykampanj från inkassobolag och andra. Jag påstår inte att dom mutat fram det (bortsett från att ett av regeringspartierna fått rejält betalt för att främja inkasso- och finansbolagen), men det faktum att jurister som jobbar med utsökning antingen jobbar hos kronofogden eller hos inkassobolagen gör ju att kronofogden bara kommer att höra den ena sidan av saken - det blir en speciell sorts vänskapskorruption. Därmed sker sådana här obalanserade och vidriga ingripanden.

Jag hoppas ju på en utrensning bland personalen hos kronofogden. Omdömeslösheten hos stora delar av den är klart bekymmersam.

Stoppa nu!

Det har gått för långt! Fascismen ligger nära! Vi måste stanna upp och tänka lite. Det gäller många saker. Det är inte ok att försäkringskassan står vid gränserna och kollar om sjuka eller "förtidspensionerade" varit utomlands. Det är inte ok att polisen kollar folk med "utländskt" utseende i tunnelbanan - eller någon annanstans. Det är inte ok att kronofogden mäter ut en bil vid vägkanten och tvingar ut en familj att gå hem. Det här är alla fall där det ena intresset i en balans har fått dominera för mycket.

Kontrollintresset i socialförsäkringarna är viktigt. Människor som inte skall vara i landet skall sökas upp och utvisningar verkställas. Borgenärsintresset är viktigt.

Men det måste finnas en balans. Människor kan vara sjuka och ändå kunna åka utomlands. Varför skall en svensk utsättas för upprepade identitetskontroller bara för att han inte är blond och blåögd? Även skuldsatta människor måste få använda sin arbetsgivares bil utan att riskera att bli strandsatta på motorvägen.

Om den här berättelsen i Aftonbladet 'r ens i närheten av sann så visar den två saker. Det ena är att borgenärsintresset fått på tok för stor dominans. Det andra är att det på verkställigheten i Västerås jobbar ett antal personer som inte har alla hästar hemma. Just den personen i artikeln måste få avsked på grått papper. Det är möjligt att detta faktiskt är lagligt - lagen har ju här gått helt vilse - men det är så enastående omdömeslöst att den här personen inte skall jobba med något som kan påverka andra människors liv. Jag hade velat hänga ut personen med namn, adress och telefonnummer, men bloggens ägare vägrade tillåta det.

Sexualmoralisternas terror och samhällets sammanbrott

Jag blir så trött. En kvinna ser en naken man genom fönstret till hans villa. Hon glor. Sen tar hon med sig sin man och filmar honom. Vem är brottslingen? I mina ögon de som filmade. Men åklagaren väcker åtal för sexuellt ofredande mot mannen. Jag är ledsen kära åklagare, men det var visst fel på åtalet, och i vart fall jag vill inte ha totalt omdömeslösa människor som åklagare. Bort med dig. Bli bonde eller nåt!

Och kvinnan sen. Hon behöver vård och hjälp. Om hon finner en naken karl så hemsk att se, så har hon ju det enkla valet att låta bli att glo in genom hans fönster.

Sexualmoralismen vinner mer och mer terräng. Åtal väcks på tämligen fantasifulla grunder så fort nakenhet och sexualitet är inblandat. Samtidigt så verkar det som om de sexuella excesserna och ibland övergreppen bakom lyckta dörrar blir vanligare och vanligare. Min vän häradsbetäckaren säger att för 10-20 år sen var det någon enstaka kvinna som ville ha lite smisk på stjärten. I dag möter han ofta kvinnor som vill bli behandlade på gränsen till misshandel i sängkammaren. Han undrar vad som händer.

Mina egna tankar om detta är ju att det är ett litet - men ändå - tecken på samhällets sammanbrott. En överdriven moral på ytan, och - med medborgare Vrejswijks ord - "moralens totala sammanbrott" bakom fasaden.

De stora tecknen på sammanbrottet syns ju varje gång vi kollar in nyheterna. När moralen passar våra syften så handlar vi efter den. Rätt eller fel - så fanns det en moral i att hjälpa libyerna att frigöra sig från Khadaffi. Men samma moral duger inte i Syrien - det ligger nämligen inte i maktens intresse att ingripa. Så det spelar ingen roll att man gasar civila och slaktar män, kvinnor och barn.

Titta sen på finansbranschen. Politikerna försöker nog här, men de vågar inte ta i med hårdhandskarna. Moralen skall dock synas vara hög. Vill vi sätta in - eller ta ut - större penningbelopp i kontanter, så frågar banken vad vi skall göra med dem eller var vi fått dem från. Allt i "kampen mot penningtvätt och organiserad brottslighet". Problemet är ju att många banker ägs av organiserad brottslighet. Och alla banker - säger alla - har kunder som tvättar miljarder i olika valutor via deras private-banking-avdelningar. Vinstmarginalerna är lite lägre där än på medborgare Anderssons bostadslån, men volymen är stor. Och när pengarna är tvättade placeras de i herr Anderssons lån.

Går igenom område efter område, och konstaterar att ytmoralen är hög, men bakom fasaden härskar ondskan, egoismen och girigheten bland dem som har och styr, och självförnekelsen, underkastelsen och uppgivenheten bland de svaga. Och de däremellan - de flesta - domineras av rädslan för de svaga, rädslan att bli svag och viljan att genom bildlig stening visa att man är stark.

Jämför med 1910- och 20-talen. Jämför med imperiefallen. Nej, historien upprepar sig inte, men mönstren finns där. Tack och lov är jag nog begraven innan det nuvarande imperiet faller, och under tiden får jag försöka se till att persiennerna är nedfällda - åtminstone när jag är naken eller älskar med en kvinna till tonerna av "The Future".

En aningslös och farlig Ulfvaeus!

I Aftonbladet uttalar sig Björn Ulfvaeus om det kontantlösa samhället. Han är i det här fallet extremt farlig i sin aningslöshet. Han menar att kontantlösheten gör att pengar inte kan tvättas, risken för rån minskar, etc.etc. En del av det han säger är givetvis sant - så är det med alla farliga osanningar.

Det kontantlösa samhället är farligt för dig och mig. Inte fullt så farligt för honom - hans liv är ändå kartlagt och ganska väl känt. Men lite farligt är det för honom också.

Faran jag ser är främst att fokus blir fel. Att kräva att vi förklarar oss om vi skall sätta in 10000 kronor i kontanter är så långt politikerna lyckats komma i "kampen mot penningtvätt". Ja, och så att kräva att vi är registrerade för att köpa en SMS-biljett. De stora penningtvättarna - de köper banker. Där tvättas årligen 1000-tals miljarder kronor från bedrägerier, organiserad brottslighet, fastighetsskojare, och banker. Brottsligheten har tagit över den "bransch" där Björn vill att alla våra pengar skall finnas. Om han känner sig trygg med det, så får han väl göra det. Jag känner mig djupt otrygg med banker och finansbolags som ägs - och framförallt styrs - av gangsters. Och min uppfattning är att alla banker och finansbolag gör det. Inklusive vår egen delvis statsägda bank Nordea.

Så käre Björn och kära politiker - låt mig vara anonym, och bortom bankernas giriga klor.

Ombudsman för gäldenärer krävs NU!

Det är dags för en ombudsman för gäldenärer. Gäldenärer dör som flugor. Verkställigheten kränker dagligen människors rättigheter enligt Europakonventionen - främst artiklarna 6, 3 och 2. Vi har skrivit på tilläggsprotokollet med förbud mot att fängsla skuldsatta, men sjuka gäldenärer vägras tillägg till sitt förbehållsbelopp därför att staten önskar "likformighet". Man dör för att man inte kan bromsa sin sjukdom, eller inte få smärtlindring. För många gäldenärer vore det kanske bättre att fängslas. Förbehållsbeloppen är så låga att gäldenärer inte kan ha ett socialt liv. Man dör av ensamhet i sitt kyffe. Det behöver man inte göra i ett riktigt fängelse. Obalansen i systemet har blivit så stor att den är en nationell rättslig och mänsklig katastrof.

På den ena sidan finns banker, finansinstitut av andra slag, inkassobolag - och dessas intresseorganisationer. De har under alla år lobbat både politiskt och juridiskt för att bevaka borgenärernas intressen. I allt väsentligt är hela systemet uppbyggt för att skydda minsta lilla borgenärsintresse. Till och med justitierådet Stefan Lindskog skriver i sin i övrigt lysande bok om Preskription att gäldenären inte har något legitimt intresse av att skulder preskriberas. Ett sådant påstående - här i och för sig taget ur sitt sammanhang - är obalanserat.

Jo, skuldsanering finns. Men lobbyisterna har lyckats övertyga politiker och domstolar om att inskränka den till ett mycket litet antal fall. CSN drev ett fall till HD där man fick 15 års återbetalningstid att vara "överskådlig tid". Lobbyisterna når in överallt.

Bara den ena sidan syns. Gäldenärerna företräds av ett litet fåtal politiker - några få av dem brinner för det, och av en ineffektiv organisation - Riksförbundet Insolvens - som man kan misstänka har infiltrerats av motsidans intressen.

Kronofogden då? Dom som - som myndighet .- skall se till både borgenärens och till gäldenärens legitima intressen. Ja, dom är i dag ett inkassobolag med myndighetsmakt. Och det är självklart att det blir så - när de jurister som jobbar på myndigheten sitter och diskuterar med jurister.från inkassobolagen. För var finns det jurister som bevakar gäldenärens intressen? De som företräder gäldenärerna är som regel allmänpraktiserande. Kunskapsnivån hos dessa i detta är ofta förfärande låg.

Låt gäldenärerna få en ombudsman. En som talar för deras intressen och i deras sak. Bara för balansens sak. Dagens obalans dödar. Den skadar människor. Den skadar samhället och den skadar tilltron till samhällets institutioner - från domstolar till politiska forum. Skapa en ombudsman nu. Sätt inte till någon utredning. Tillsätt en ombudsman - med makt, kunskap och stark röst - nu!

Kronofogden är en mördare - med statens välsignelse

I går avslog Högsta Domstolen ett överklagande från en god vän till mig. Han lider av svår kronisk huvudvärk. Inga mediciner biter på värken, men ett träningsprogram hjälper honom. Detta träningsprogram är förenat med stora kostnader.

Nu är min vän också evighetsgäldenär, och har därför sedan i höstas löneutmätning. En gäldenär får ju behålla ett belopp - det så kallade normalbeloppet. Därtill läggs hyra. Man kan också få tillägg för nödvändiga medicinska kostnader. Men min vän får inga sådana tillägg. Beviskraven har satts så högt att det är närmast omöjligt att få det för smärtpatienter som inte hjälps av medicin.

Därför får min vän gå dag efter dag - i resten av sitt liv - med svåra plågor. Detta är omänskligt, och det gör - enligt min uppfattning varje kronofogde till en mördare. Bara värda förakt. Att de får medhåll av domstolarna hör inte till saken. Den som verkställer sådant här är en förbrytare mot allt vad mänsklighet heter. Och när min vän - antingen genom oavsiktlig överdosering av narkotiska preparat eller genom avsiktligt självmord - är död, så blir han bara en siffra i fogdens redan digra statistik av överdödlighet bland gäldenärer.

Sten i Moderat glashus

I en artikel i Aftonbladet anklagar Moderaternas partisekreterare Kent Persson socialdemokraterna och Stefan Löfvén för siffertrixande och luftmål när de talar om att Sverige skall ha som mål att ha lägst arbetslöshet i EU. I mina ögon är det ganska komiskt.

Alla partier försöker siffertrixa lite då och då. Vi har ju inte längre någon meningsfull diskussion om politikens inriktning, i termer av rättvisa och andra värdefrågor. Allt skall kläs i siffror. Trots att jag själv är tämligen välutbildad i matematik och statistik, och gillar att tänka i sådana termer, så finner jag det rätt trist.

En annan konsekvens av att kunna granska statistik på ett yrkesmässigt sätt är att man inser att det mesta sådant som kommer fram i den politiska debatten är i högsta grad ett trixande med siffror. Alla partier - från kommunister till fascister - ägnar sig åt att trixa med siffror för att understödja sina åsikter. Det är  mycket sorgligt.

Men när Moderaterna uttalar sig på detta sätt framstår det som direkt löjligt. De är de senaste årens obestridliga mästare. Snart bryr jag min inte längre om att kolla deras siffror, då de ständigt förvanskar dem för att försöka vinna politiska poäng. En del av Moderaternas siffertolkningar är så galna att de får en resultatrapport från Lehman Brothers att framstå som närmast absolut sanning, och en produktionsrapport från en fabrik i det gamla Sovjetunionen som stått still i 5 år som en ren underdrift.

Nej, Kent Persson jag tycker att Moderaterna skall sopa framför egen dörr innan de påtalar grandet i grannens öga.

Är regeringen rädd för kunskap

Jag måste undra. Med tanke på denna artikel i Aftonbladet som ju bara synes rapportera statistiska fakta från SCB, tillsammans med flera år av nedskärningar i utbildningar på alla nivåer, så kan man ju undra om kunskap är något oönskat för Alliansen. Vi vet ju att kunskap är makt. Det kanske är så att de känner sig hotade av all forskning som visar att regeringens förslag ofta går på tvärs mot vetenskap, och ännu oftare på tvärs mot vad de säger är avsikten med deras åtgärder.

Indien satte ned foten

Äntligen har en domstol någonstans satt ned foten mot patentmaffian - i detta fall i form av läkemedelsindustrin. Och dom som gjorde det var Indien.

Patentsystemet kom ju till som ett av många privilegiesystem på 1400-talet i stadsstaten Venedig. I de moderna patentsystemen anses ju att ett patent är en belöning som uppfinnaren får för att han publicerar sin uppfinning, så att samhället som helhet får nya kunskaper.

Patentets livstid är som regel 20 år. Och här kommer det som det indiska domstolsbeslutet handlade om. De kan förlängas - om patentets ägare vidareutvecklar patentet, så att den nya uppfinningen anses förtjäna ett eget patent med det första patentet som känt. Detta har man satt i system. Det har blivit så lätt att förlänga patent - särskilt på läkemedelsområdet - så att samhällsvinsten av patent gått förlorad.

Nu har Indien i ett fall satt stopp för detta oskick, och omedelbart börjar gnället och hoten. Företaget i fråga säger att man nu måste flytta sin forskning och utveckling från Indien. Detta är ren utpressning. Det spelar nämligen inte minsta roll för patenterbarhet var en uppfinning görs. Dessa patent kommer inte att godkännas i Indien oberoende av om företaget flyttar till USA - idiotpatentens förlovade land. Och patentet kommer att vara giltigt i USA även om uppfinningen görs i Indien.

Dessa krokodiltårar beror ju bara på att girigheten fått stryka på foten för samhällsintresset, så att t.ex. fattiga cancerpatienter i Indien och på andra platser äntligen kan få den behandling de fått vänta på i 20 år. Patentmaffians och läkemedelsbolagens lobbyister har länge nog fått tänja systemet långt utöver det rimliga.

Tack Indien. Kanske jurister i resten av världen nu vågar följa efter. Man kan alltid hoppas.

En gäldenär som lever väl

En gammal IT-miljardär som gjort personlig konkurs, och nu lever på Bahamas uppmärksammas i en artikel i SvD. Han grundade Mandator, IT-bubblan sprack och han gick i personlig konkurs med stora skatteskulder. Men i motsats till vanliga gäldenärer kan han lugnt sitta på Bahamas och räcka lång näsa åt dem han är skyldig pengar. Han "har lagt det där bakom sig" säger han. Om han hade varit en vanlig gäldenär hade han aldrig kunnat lägga det bakom sig. Inkassobolag hade jagat honom som en fredlös, och han hade reserverats tillräckligt med pengar för att äta och bo - i vart fall till mat de första 20 dagarna i månaden. Olika falla ödets lotter - eller så lever vi helt enkelt under "Svea rikas lag".

Ännu en som blir en intäktsström

Man frågar sig hur korrupt vårt rättsväsende kan bli? Jag följde ju med stort intresse rättegångarna mot The Pirate Bay. Redan på förhand var jag lite misstänksam när åtal väcktes, eftersom det är lätt att bevisa att tekniken är sådan att inget primärt upphovsrättsbrott kan föreligga. Man valde därför att åtala för medhjälp. Men det faller ju på att man då måste visa inte bara uppsåt av något slag utan direkt uppsåt. Det räcker alltså inte med att man inser eller borde inse att tjänsten kan användas för brott, utan det måste vara det primära uppsåtet med handlingen. Det kan aldrig bevisas bortom rimligt tvivel i ett sånt här fall. Notera att "The Pirate Bay" i sig inte står åtalat, utan man måste för var och en av de inblandade visa att de hade direkt uppsåt att bidra till brottslig verksamhet.

I det här fallet är det dessutom direkt löjligt att ens försöka. Det framgår tydligt av protokollen från TR och HovR att killen inte hjälpt till annat än som talesperson. Och det kan aldrig vara brottsligt.

De här domarna är förvånande. Svenskt rättsväsende brukar - om det inte gäller sexualbrott - kunna hålla emot både den ena och den andra påtryckningen, men här är det uppenbart att lobbyn varit framgångsrik. Det är kanske ingen tillfällighet att de första fallen av lobbyns inverkan på det judiciella planet varit från finansindustrin och från mediaindustrin - där finns det mycket pengar och många jurister som lånar sig till den här sortens lobbying. Jag tycker det är dags för motåtgärder. Tyvärr har ju motkrafterna få skolkamrater till justitie- och hovrättsråd - eller ens vanliga lagmän - i sina rullor, så motkrafterna måste sättas in mot politiker och i den allmänna opinionen.

En uppmaning alltså till att skapa en organisation som kan tjäna som motkraft till lobbyisterna - och därmed givetvis själva bli lobbyister - i dessa frågor. En sorts lobbyismens folkrörelse där människor kan slåss tillbaka - med politiska och rättsliga medel - mot t.ex. finans- och mediaindustrins betalda lögnare. Sanningens lobbyister kanske :-) ?

Skuldindustrins propagandister

I Aftonbladet skriver man - under den något lustiga rubriken "För mycket njut - för lite ånger" - om Lyxfällan och paret från Njutånger som njutit av lyx på kredit och ångrar det. Klatschig rubrik, om ett klatschigt litet program och ett klatschigt och lättlöst litet problem.

Det är bara ett problem med artikeln och programmet. Programmet är propaganda, och Aftonbladet går skuldindustrins ärenden genom att i praktiken ge programmet gratis reklam på nyhetsplats. Det är sorgligt att Aftonbladet är så omedvetna - för att inte säga naiva.


Det finns - bortsett från det i mina ögon tveksamma underhållningssyftet - bara en avsikt bakom programmet, och den är att framställa skuldsatta - gäldenärer - som korkade lyxkonsumenter. Och eftersom människor i dag inte verkar ha något emot att framställas som om dom just tappats på huvudet bakom en vagn, bara de kan tjäna några spänn på det, så finns det ju alltid offer som ställer upp. Ljuger om att bilen sålts - den ställdes i grannens garage i ett av programmen.

Sanningen om de som är svårt skuldsatta är ju inte lika lustig, och skulle knappast göra sig som - ens förljugen - reality-TV. Den verkligheten handlar ju om människor som är i verkligt utanförskap. "Flintskalliga som luggas" av en skuldindustri som driver in skulder som sedan länge är preskriberade, med hjälp av papper de själva skrivit ut - utan gäldenärens medverkan eller kännedom - men som våra kronofogdar och tingsrätter anser skall "ha hög trovärdighet". Den industri som glatt förfalskar värderingar och annat för att skapa förmögenheter åt finanspirater. Skriv om det Aftonbladet. Ägna er åt riktig journalistik i stället för att vara nyttiga idioter åt bedragarna.

Ett öppet brev till kronofogdar, domare och politiker

Bästa läsare,
jag brukar inte skriva anonymt och som regel inte på nätet, men gör ett undantag därför att jag ser en djup orättvisa utspelas. Jag ser en kär vän utsättas för den och brytas ned dag för dag. När jag normalt skriver något gör jag det öppet och under eget namn - eller mitt företags - men i detta fall är orättvisan så extrem att jag måste skriva om det. Men anonymitet krävs, då både jag och mitt företag riskerar repressalier om jag skriver om detta. Så - klämd mellan rättspatos och egenintressets krasshet väljer jag detta alternativ - till saken.

En mycket nära vän till mig sitter just nu och försöker försvara sig mot blufföretag som tillsammans kräver honom på mer än 4 miljoner kronor. De får hjälp av kronofogden med detta, utan att legitimiteten i deras krav ens undersöks på något meningsfullt sätt. Gummistämplar och mallbrev där man utan kommentar eller motivering viftar bort min väns invändningar om att skulderna är preskriberade. Verkställigheten - som det heter - skall fortgå.

När jag ser skriftväxlingarna blir jag mörkrädd. Är det så rättssäkerhet upprätthålls i Sverige? Man godtar utan bevisning påståenden från den ena parten, medan man kräver omöjlig bevisning av den andra. Hur bevisar man att något inte skett - för över tio år sedan?

Denne min vän är också svårt sjuk. Han har astronomiska kostnader - i förhållande till vad en garantipensionär får - för den verksamhet som krävs för att hålla honom marginellt funktionell. När kronofogden tar hans pengar genom löneutmätning blir han i stället liggande i ett hörn av sin säng med blixtrande huvudvärk och extrem tinnitus. Trots att klara intyg visar att läkemedel inte kan hjälpa honom, liksom att den verksamhet han bedriver är det enda som lindrar hans besvär, så förnekas han förhöjt förbehållsbelopp av såväl kronofogden som av tingsrätten. Detta trots att tingsrätten funnit att han därmed berövas sin enda lindring. Det är rätt makalöst.

Just nu sitter alltså min vän med blixtrande huvudvärk och ett bedövande oljud i huvudet och försöker skriva en överklagandeskrift till en av våra hovrätter. I den klagoskriften skall han försöka komma igenom den juridiska labyrint som utgörs av bestämmelserna om prövningstillstånd. Han skall då göra det jobb som en skolad jurist ibland kan ha svårt med, och dessutom göra det i ett medicinskt tillstånd som skulle hindra vem som helst att göra sitt ordinarie jobb. Rättshjälp kräver rådgivning, och till det finns inga pengar. Därmed lämnas min vän utanför allt samhällsskydd. Han blir ett lätt byte för blufföretagen.

Vilka är då dessa blufföretag? Det ena ägs av en norsk ekonomisk brottsling - numera cypriotisk medborgare av skatteskäl, och det andra ägs av svenska staten. Det förstnämnda företräds av ett inkassobolag som tidigare i sin marknadsföring skrutit med att de kan driva in även preskriberade fordringar, och det andra av ett som i det här fallet gjort misstag som gjort att skulden preskriberades, men nu använder egentillverkade dokument för att reparera sina misstag. Detta är i vart fall för mig tämligen uppenbart mot bakgrund av skriftväxlingen.

Det är dags för kronofogdar att faktiskt granska borgenärernas så kallade "bevis". Det är dags för domstolarna att inse att hemsnickrade dokument faktiskt inte är mer än ett påstående. Framförallt är det dags för politikerna att göra om utsökningsprocessen så att den i vart fall inte ökar dödsrisken med över 30 gånger för dem som hamnat på obestånd. Till den änden krävs t.ex.

• absolut preskription
• ett snabbare skuldsaneringsförfarande
• humanare beneficieregler och högre förbehållsbelopp
• avskaffad löneutmätning för privaträttsliga fordringar
• hänsyn till reella medicinska kostnader
• m.m.

Inget av dessa skulle inverka på vare sig betalningsmoral eller kreditmöjligheter. Möjligen skulle det dämpa utlåningen till sådana som inte kommer att kunna betala. Vilket ju enbart är av godo. Vi har ju knappast bättre betalningsmoral än Danmark, Norge, Finland, Tyskland - eller något av de OECD-länder som har betydligt humanare regler än vi har i Sverige.

Men vi har mer än 30 gånger högre dödsrisk för dem som hamnat i systemet - enligt konsumentverket och kronofogden. Det är dags att få ett slut på den dödsmaskinen.

Med vänliga hälsningar

Tyvärr tvångsvis anonym

(Ovanstående brev är författat av en person inom den verksamhet som nämns - bloggens ägare har stått för språklig redigering och viss avkortning. Han vill av olika skäl inte framträda med namn i detta sammanhang)

Fler artiklar om inkasso och skulder:
Inkasso Svensk Miljardindustri
Omfattande fakturabluffar
Inkassobolagen fortfarande för otydliga
Anders Borg stoppar hjälp till skuldsatta